Lidingösidan

Lidingö torsdag 31 juli 2014 v. 31

Väder Lidingö

Lidingös flyktingpojkar behöver din hjälp att komma in i samhället

Det finns 12 ensamkommande flyktingpojkar på Lidingös flyktingförläggning som behöver din hjälp för att komma in i det svenska samhället på ett bra sätt. De allra flesta kommer precis som vår familjs flyktingpojke från Afghanistan. För 2 ½ år sedan flyttade det äldsta barnet i vår dotters familj hemifrån och när det då blev ett ledigt rum så tog de emot en pojke på 15 år från just Afghanistan.

Vi bor i ett parhus med vår dotters familj och blev snabbt den här pojkens svenska mormor och morfar. Det har verkligen berikat vårt liv på gamla dagar och vi blev alla tagna av vilka upplevelser den här unga pojken hade från Afganistan och under många månaders flykt.

I januari i år, efter en lång och oviss kamp, så kom hans familj till Sverige, mamma, pappa 2 systrar 14 och 15 år och 2 bröder 16 och 11 år. Synen på Arlanda när hela familjen stod i en ring tätt intill varandra med tårarna rinnande utmed kinderna var så stark att tårarna rann även utmed våra kinder när vår dotter och svärson berättade för oss om den känslosamma återföreningen.

Vi fick ett nytt bevis på äkta lycka när vi härom dagen var hemma hos familjen med varsin cykel till de båda flickorna och deras lillebror. Ingen av dem hade cyklat förut, så det blev mycket skratt och fast vi är så gamla så kom vi ihåg den där obeskrivliga känslan första gången man cyklade.

Tänk om de här pojkarna på Lidingös flyktingförläggning också kunde få kontakt med en familj på Lidingö. Komma till ett svenskt hem och äta någon gång i bland, få hjälp med läxor, få följa med på någon utflykt och framförallt hjälp med att komma in i vårt samhälle.

Vi lovar att det kommer att berika era liv på ett alldeles speciellt och fantastiskt sätt – jo visst har vi egna barnbarn, åtta närmare bestämt, och dessutom fyra barnbarnsbarn. Kontakta socialkontoret på Lidingö så blir de väldigt glada att få hjälpa till med kontakterna.

Kerstin och Kaj Hagström

2 Kommentarer.

@Kristina: Jag tycker ditt inlägg andas främlingsfientlighet. Lidingösidans debattutrymme bör inte användas till sådant.

Susann Thorngren 6 maj 2012, 20:32

Så trevligt allt låter när man läser om dessa människor och deras uppoffringar för helt okända personer, som verkat för att en hel, stor afgansk familj är förenade i Sverige. Är de medvetna om problemen, det tar mellan 8-10 år att skola och utbilda och få en person från Afganistan i arbete, är det Kerstin och Kaj Hagström som gör detta ekonomiskt genomförbart?

Jag skulle inte tro det, och med tanke på att det fortfarande finns 10-talet pojkar i samma situation, med illiterata familjemedlemmar i Afganistan, vilka är villiga att ekonomiskt stå för denna fantastiska livsuppgift, som dessa 2 Lidingöbor tagit på sig, de kanske har råd, det har INTE jag, och det är slutligen vi skattebetalare som får stå för notan, och den blir inte liten!

Dessa huvudlösa projekt, som inte leder någonstans, (insatser skall göras i deras hemländer, alla kan naturligtvis inte komma till Sverige, svenskar i gemen VILL inte ha det så), måste upphöra! Vi betalar gigantiska summor i bistånd, som ingen vet var de tar vägen, satsa tid och krafter på att ta reda på det istället, och svenskarna betalar mest per capita redan för insatser i U-länderna, skattevägen, ingen tjänar på att Sverige blir ett u-land!

Arbeta för utbildning, borra brunnar, se till att det blir drägliga levnadsförhållanden i deras respektive hemländer, det är det som skall till, inte att ett fåtal kommer till “himmelriket Sverige”.

Det är inte många generationer sedan våra egna släktingar levde på ruinens brant, i hunger och fattigdom, det har vi klarat oss igenom, UTAN hjälpinsatser utifrån vare sig från Afrika eller Asien. Dessa delar av världen måste själva resa sig ur sin situation, inte endast genom bidrag från väst, utan till motivation att själva klara av att komma ut ur fattigdomen!

De har oftast ledare som sitter på miljarder, som skulle klämmas åt, Haile Selassie icke att förglömma, världens då rikaste man, med bilar av guld, men dit skickades svenska hjälppengar redan på 1950-talet. Då hade vi inte det så fett själva, och det har inte hänt särskilt mycket på den fronten sedan dess, inga krav på mullor och andra klanledare, att se till att deras folk får del av kakan, nej det skall serveras på fat, upplagt av väst, sluta, låt dem klara sig själva, det har vi fått göra!

Kristina Schönander 6 maj 2012, 16:03

Lägg till ny kommentar:

Annonser: