lördag 4 juni 2016 19:15
Kommunerna i Sverige har inte längre något att säga till om hur många nyanlända som ska tas emot, utan det är riksdagen som beslutar. Att Lidingö ska ta emot 20 personer i månaden kan låta som en blygsam siffra men med de höga bostadspriserna på ön är det svårt att över huvudtaget hitta tak över huvudet för nyanlända. Genom förturer i välfärden ställs nu grupper mot varandra vilket kan leda till mer motsättningar i vårt samhälle. Det skriver de två kristdemokratiska kommunfullmäktigeledamöterna Carl-Johan Schiller och Thomasine von Essen i nedanstående debattartikel.
Tidigare i vår ändrade riksdagen lagen kring fördelning av nyanlända till Sveriges kommuner. Nu har kommunerna inget att säga till om gällande hur många nyanlända vi ska ta emot. För Lidingös del är resultatet att vi under 2016 ska ta emot ungefär 20 personer i månaden. En siffra som inte är hållbar med nuvarande förväntningar på stöd från det offentliga.
20 personer i månaden på Lidingös cirka 45 000 invånare kan låta som en blygsam siffra men faktum är att det är en stor påfrestning på kommunen med nuvarande system. Då bostadspriserna är höga på Lidingö är det svårt att över huvudtaget hitta tak över huvudet för dessa och ännu större utmaningar kommer med att kunna erbjuda en dräglig tillvaro. Med 60 miljoner människor på flykt i världen undan krig och förtryck måste vi våga vända på alla stenar för att hjälpa de som flyr för sina liv.
De senaste dagarna har jag fått många mail och samtal, bland annat kring ett eventuellt tillfälligt boende för nyanlända i Brevik och det faktum att en far med två söner blivit uppsagda från sitt rivningskontrakt i en villa som tillhör kommunen. Genom förturer i välfärden ställs grupper mot varandra vilket, i förlängningen, kommer leda till mer motsättningar i vårt samhälle.
Det senaste exemplet kring förturer hittar vi i Lidingös närområde på Gärdet i Stockholm. Under många år har en opinion verkat för att bebygga Gärdet då det skulle vara en trevlig boendemiljö centralt i huvudstaden där det råder bostadsbrist. Projektet har som tur är inte blivit verklighet då Stockholms politiker och många fler har värnat Stockholms gröna prägel. Nyligen presenterades det att man nu planerar att bygga ”tillfälliga” bostäder på Gärdet för att hantera flyktingströmmarna. De som står i den ordinarie hyreskön får vänta ungefär 25 år för att få en bostad där. En sådan politik sliter isär Sverige.
Det behövs en diskussion om vilka förväntningar man kan ha på välfärden. Men det behövs också en diskussion kring vad staten har rätt att ålägga kommunerna. Självklart ska Sverige och Lidingö vara en plats dit man kan komma för att leva, arbeta och bidra. Vi tycker också att vi som lever gott har ett ansvar för att hjälpa andra som är utsatta. Dagens system är dock otillräckligt för att på sikt kunna hjälpa alla de som är på flykt. Det är heller inte ett system som har legitimitet hos stora delar av det svenska folket.
Svaret är inte heller att blunda för att världen står i brand. Vi måste gå till botten med problemet vilket är att i alldeles för många delar av världen går det inte att bygga sig en bra framtid. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor var först ute och drev linjen att Sverige ska skicka JAS Gripen för att delta i kampen mot IS. Tyvärr driver Sveriges regering en helt annan linje och har inte levt upp till det som kan förväntas av ett land som Sverige. Vi kan inte acceptera att det inte går att bygga en framtid i Syrien. Det är grundproblemet.
Vi svenskar har accepterat världens högsta skattetryck och i gengäld fått världens bästa skola, vård och trygghet tillbaka av systemet. När nu dessa välfärdstjänster eroderas riskerar vi en utveckling där samhällskontraktet brister och där viljan att betala skatt minskar. Det är viktigt att poängtera att välfärdstatens utmaningar handlar om mycket mer än invandring till Sverige.
Många som kommer till vårt land är otroligt viktiga för oss. Inte minst inom vården. Arbetskraft som kommer till Sverige är bra och nödvändigt för vårt välstånd. Faktum kvarstår dock att vårt system är uppbyggt som en försäkring där alla förväntas bidra. Om allt fler nyttjar tjänsterna i ett antal år innan de börjar bidra blir påfrestningarna helt enkelt för stora. Det hela kokar ner till vilken typ av samhälle vi vill ha.
Vi vill inte att Lidingö utvecklas till en ö med ”gated communities” i vissa områden och slum i andra. Våra barn ska kunna växa upp på samma underbara ö som vi har fått göra och att det ska vara tryggt för dem att gå hem ensam från skolan på eftermiddagarna.
Därför krävs en politik för ett samhälle som håller samman. Så länge vi kommunpolitiker fortsätter att lösa dessa uppgifter, på bekostnad av vårt ordinarie uppdrag, kommer vi inte se en ändring. Det krävs att vi som företräder medborgarna lokalt sätter ner foten och kräver ett ledarskap för vårt land i dessa svåra frågor.
Carl-Johan Schiller (KD)
Thomasine von Essen (KD)
Erik Lindberg 2016-06-26 23:07
Nicole Ekstam 2016-06-15 20:52
Anders Bergstedt 2016-06-07 07:17
Jan andersson 2016-06-06 10:57
Julius Soreff 2016-06-06 00:12
Jan Jansson 2016-06-05 21:40
Nicole Ekstam 2016-06-05 21:22
Anders Bergstedt 2016-06-05 15:58
Anders Lundborg 2016-06-05 08:19
Anders Bergstedt 2016-06-04 22:06
Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta
Annonser från Google