Väder Lidingö

Lidingö onsdag 15 augusti 2018 v. 33

Senaste kommentaren - Se fler

Jonathan Lundkvist 14 aug 18:38 om Valaffischer redan nedrivna

Ida Luther Näsholm: Osannolik bevisvärdering

Publicerad 21 september 2016

Jag har skrivit om det förut men vill göra det igen eftersom det är en ständig källa till bekymmer och ändå rör vårt högsta exekutiva maktutövande; uppdraget som nämndeman/domare i tingsrätten:

Ett vanligt bryderi i domstolen är värdering av den bevisning som läggs fram och värdering av en utsagas trovärdighet. Det ska i en fällande dom inte finnas några rimliga tvivel kring att händelsen ägt rum på det sätt åklagaren beskriver och visar. Grundregeln är att åklagaren ska kunna visa att en tilltalad begått ett brott och haft uppsåt till gärningen, här kan situationen att den tilltalade åläggs en viss förklaringsbörda uppstå. Består förklaringen till den bevisning som finns enbart av resonemang i stil med att den tilltalade kidnappats av utomjordningar kan man kanske hävda att förklaringen i någon form av objektiv mening är osannolik och att rätten kan välja att bortse från förklaringen på den grunden. I de allra flesta fall är den tilltalades förklaring betydligt mer sannolik än så vilket gör att vi som dömer själva måste göra en subjektiv och mänsklig värdering av sannolikheten eller trovärdigheten i berättelsen och huruvida den ska tillmätas betydelse i domen.

Jag har i mitt uppdrag som nämndeman (och ”intresserad allmänhet” i övrigt) noterat att utsatta människors/unga människors/missbrukande människors/från normen avvikande människors berättelser och förklaringar i rollen som tilltalad nästan alltid av rätten och de s k juristdomarna bedöms som ”osannolik”, medan andra gruppers förklaringar får passera som mer rimliga. Man kan t ex titta på gruppen kvinnohatare (t ex våldtäktsmän och hustrumisshandlare) som verkar vara den enda grupp vars förklaringar ”alltid”, eller uppseendeväckande ofta, framstår som direkt ”sannolika” och tillmäts en större eller avgörande betydelse i målet, där vanliga människors förklaringar hade underkänns.

Jag har ingen aning om vilka livserfarenheter andra människor har här, men i min värld är det t ex inte osannolikt att en missbrukares missbrukande vänner förvarat eller gömt narkotika i dennes ryggsäck utan dennes vetskap, att en ung människa köpt en parfym i ett varuhus lagt den i handväskan och kvittot någon annanstans och sedan gått in i en annan butik dagen därpå med parfymen i väskan utan att på förfrågan kunna plocka fram gårdagens kvitto, att en berusad person ofrivilligt drogats på krogen utan att omedelbart förstå detta osv. I vart fall inte så osannolikt att man enbart på någon enstaka vittnesuppgift dömer någon mot nekande och fortfarande upprätthåller god rättssäkerhet. Människor gör betydligt konstigare saker än så (också mot varandra) utan att det kan anses vara ”osannolika” situationer. Här gör rätten ofta den subjektiva bedömningen att den tilltalades förklaring inte är ”tillräckligt sannolik” för att tillmätas betydelse i avgörandet (= fällande dom på ganska svag bevisning). Argumentet är ofta att ”annars skulle man aldrig kunna fälla någon” för narkotikabrott, stölder eller liknande brott.

Vad som däremot förefaller mig osannolikt är kvinnohatarnas förklaringar och alla, i domstolen plötsligt så populära, friande domar avseende deras brott. Just (enbart?) kvinnohatarna går det utmärkt att hellre fria än fälla. Det förefaller mig när det kommer till de tilltalades förklaringar här t ex fullständigt osannolikt att de unga kvinnor som sitter som målsägande i våra rättssalar frivilligt skulle haft sex med alla dessa äckel när de utan större ansträngning skulle hittat betydligt mer attraktiva sexpartners till det aktuella tillfället, om de hade velat. Det förefaller mig lika osannolikt att 13-åriga tjejer i medvetslöst tillstånd frivilligt skulle haft analsex med glasflaskor medelst hjälp av klasskamrat i samma ålder, och sedan polisanmält händelsen som ett brott för att hon inte hade något bättre för sig någon eftermiddag. Jag vet som sagt inte hur ni andra tänker, men för mig känns det som ganska osannolika situationer i jämförelse med borttappade kvitton och knarkförväxlingar.

Enligt sedvanlig praxis borde våldtäktsmännens förklaringar i rätten betyda att de döms, på den grund att deras förklaring till det händelseförlopp åklagaren visar anses osannolik. Enligt den subjektiva värderingsmodell man annars använder borde gärningsmannens förklaringar bedömas som osannolika t ex på den enkla grund att rätten kan se och uppleva att han är för oattraktiv för att något frivilligt sex i sammanhanget kan anses sannolikt. Sannolikt på ett sådant sätt att förklaringen skulle väcka ett rimligt tvivel avseende åklagarens bevisning i alla fall.

Varför är det inget målsägarbiträde som använder sig av denna logiska modell när den är så användbar för alla andra jurister i alla andra brottmål? ”Det förstår ju var och en att den tilltalades påstående om att det skulle rört sig om frivilligt sex är osannolikt – se bara hur ful och oattraktiv han är, ingen skulle frivilligt ha någon form av sexuellt umgänge med honom. Detta måste framstå som fullständigt osannolikt för var och en av oss varför rätten inte kan tillmäta hans version av händelsen någon betydelse. Den kan inte utgöra grund för rimligt tvivel.”

Om bevisvärderingen här i landet sker rättssäkert och lika för alla måste argumentet vara nästintill vattentätt. Men i motsats till andra brottstyper kan man plötsligt inte fälla någon gärningsman på dessa resonemang. Vad kan detta bero på? Varför är det ingen i rätten som ställer sig upp och ropar ut sitt vanliga, osedligt lata, argument för fällande dom; ”Detta är osannolikt! Det är osannolikt att någon frivilligt haft sex med den här fula mannen, det har jag subjektivt värderat och kommit fram till! Dömer vi inte nu, med en såhär ful och osannolik sexpartner så kan vi inte döma någon för liknande brott i framtiden!”?

Kan inte någon vänlig själ bringa klarhet i denna subjektiva och osannolika värdering av trovärdighet och bevisning i våra domstolar. Fullständigt osannolika eller subjektiva förklaringsmodeller undanbedes dock.

Jag skriver helst om ideologi, juridik och rättssystemet. Mindre gärna om parkbänkar och dylikt, men någon gång kanske om trafik. Jag har varit ordförande för Vänsterpartiet på Lidingö, till yrket jurist och språkvetare.

Fler Krönikor av Ida Luther Näsholm

Kommentarer

Ulrika Levihn 2016-10-20 12:29

Bra skrivet, precis som Mikael Olofsson är inne på verkar det här vara helt uppåt väggarna utifrån det intryck media ger.

Mikael Olofsson 2016-10-20 10:20

Kan bara hålla med. Nu läser jag iofs sällan domar utan ser bara de uppgifter som media lyfter men man börjar verkligen undra när man läser att målsägaren fått frågor om sin klädsel och ifall hen ofta är klädd så (vilket jag tolkar som att man fiskar efter om klädseln varit "utmanande").

Kommentera


Våra krönikörer

Upplev Lidingö

Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta

Senaste kommentarerna

Annonser

Annonser från Google