Väder Lidingö

Lidingö tisdag 18 december 2018 v. 51

Senaste kommentaren - Se fler

Anne-Marie Hadenius 18 dec 17:33 om Anna Hadenius slutar som Lidingös stadsdirektör

När Toscana blev Fortuna

onsdag 21 november 2018 22:56

Man ska akta sig för att ta en kaffe på någon restaurang. Vips kan man bli engagerad i ett märkligt upptåg som pågår hela dagen, tillsammans med svartklädda män som inte ens drar på smilbanden. Belöning utgår dock plus en äggmacka. Det handlar alltså om Inger Grimlund som nu tillbringat en hel dag i Larsbergs centrum läsandes en tidning som inte prasslar. Vilket drama.

Toscana ligger på Larsbergstorget 4, om ni inte visste det redan.

Det är en liten krog nära Föreningsgården här på Lidingö. Hit slinker man gärna in för en pizza eller ett glas. Både och, kanske för det mesta. En dag, efter bridgen på Föreningsgården, satt jag där med en kopp kaffe. Då kom det in ett gäng svartklädda personer som verkade mer intresserade av miljön än pizza och bärs. De snokade runt, mätte avstånd och inspekterade varje bit av lokalen. Planerade de kanske en kupp? En tjej kom fram till mig och frågade om jag var stammis vilket jag förnekade, men ändå? Varför frågade hon mig?

- Jo, det är så att lokalen skulle vara med i en film för TV och naturligtvis behövdes det då gäster vid borden – så om jag kunde vara med som statist vore det bra.

Toscana har bytt namn till Fortuna för en filminspelning i Larsberg. Foto: Inger GrimlundToscana har bytt namn till Fortuna för en filminspelning i Larsberg. Foto: Inger Grimlund

Visst lät det spännande. Inspelningen skulle ske om fjorton dagar så jag hade god tid på mig att organisera min medverkan.

”Kläder – inte för röda, inte för exotiska, ta med ett ombyte” uppmanades jag per mail. Ja, det lät ju spännande. Skulle någon spruta champis på mig – eller?

Man vet ju aldrig vad som står i manus. Klockan åtta skulle jag vara på plats en måndagsmorgon. Eftersom tidpunkten är något tidig för mig fordrades det en del åtgärden för att allt skulle klaffa – alltså bad jag min granne att ringa mig 06.30 så jag skulle hinna med morgonritualen, packa min väska och gå till parkeringsplatsen där min Mini har sin plats.

När jag närmade mig Larsbergstorget var där tyst och stilla – inga filmbussar, nästan inga människor alls! Hade jag tagit fel på dagen? (Det är i och för sig inte första gången.)

Men så var det inte - på grund av trafikstockning i stan var filmteamet något försenat. Undan för undan packades det upp material som behövdes med kameror, stativ och en massa underliga mackapärer som jag aldrig sett maken till. Själv satt jag inne i hörnet till vänster och studerade vad som pågick.

Hela teamet var herrar i svart - modernt skäggiga killar. Ja, det fanns en tjej vid namn Cilla som registrerat att jag var på plats. Men sen var jag luft! Alla jobbade tyst och effektivt. Förberedelserna hade varit många förstod jag. På de stora fönstren ut mot torget hade namnet Toscana ersatts med Fortuna, miljön inne hade finslipats, dekorationer som tavlor m.m. var utbytta och belysningen tillrättalagd att passa de olika fotovinklarna.

Det kom fler och fler mörka figurer kånkande på ryggsäckar, påsar, väskor och snart fylldes rummen till bristningsgränsen. Cilla synar min klädsel och frågar om jag har något annat att klä mig med. Den randiga blusen jag tagit på mig visade sig inte lämplig – nej, randigt blir inte bra på bild! Som sagt, jag hade ju ombyte med mig som tur var.

Här finns inga muntergökar precis! Jag får behålla min position med ansiktet mot kameran som kan anas långt bort vid ytterdörren. Framför mig har jag en trevlig kille, Peter Skagerström, men han sitter med ryggen åt kameran. Är man här vill man ju i alla fall synas, om än så lite!

I centrum är två personer – en medelålders elegant dam och en yngre, storögd tjej – de har något slags samröre med varandra men vad och hur kan jag inte lista ut.

Teknikens under – att göra en film. Foto: Inger GrimlundTeknikens under – att göra en film. Foto: Inger Grimlund Klappan går för ”Innan vi dör”. Foto: Inger GrimlundKlappan går för ”Innan vi dör”. Foto: Inger Grimlund

- Varsågod! Tystnad. Tagning – kameran går. Tyst som i graven, inte ett ljud, inte en replik. Varför är jag här kan man fråga sig! Och vad handlar det hela om?

Ute runt knuten är dukat med kaffe och smörgås och inne på Föreningsgården serveras en lättare lunch. Så är det dags igen. Nu får jag sitta i andra änden av lokalen – med ryggen åt kameran. Får instruktioner att jag ska läsa dagens tidning – men inte prassla med sidorna.

En god äggmacka dukades upp runt hörnet på torget. Foto: Inger GrimlundEn god äggmacka dukades upp runt hörnet på torget. Foto: Inger Grimlund

Tystnad. Tagning – kameran går. SVT Drama är på plats till stängningsdags. Då packas allt samman igen och jag har en dagsförtjänst på 550 kronor att se fram emot.

Kanske, kanske kan jag också glädja mina vänner med att jag nu kan kalla mig filmstjärna i ”Innan vi dör”. För det är just det TV-serien handlar om! Om döden alltså…

Text: Inger Grimlund

Dela När Toscana blev Fortuna

Kommentera

Fler artiklar från Kultur & Nöje

Upplev Lidingö

Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta

Senaste kommentarerna

Annonser

Annonser från Google