Fullsatt när "Rädda Lidingö" ordnade möte

tisdag 11 juni 2013 22:37

Omkring 250 personer kom till mötet i Torsviks skolas matsal igår. Ungefär hälften av dem bodde inte i Torsviksområdet enligt en handuppräckning.

Måndagskvällens debatt i Torsviks skola om Centrum/Torsvik-frågan fyllde hela matsalen. Sammanslutningen “Rädda Lidingö” arrangerade och tyngdpunkten under kvällen låg på den planerade kommande bebyggelsen i Torsvik. Några gånger blev det skarpa ordväxlingar. Den mest intressanta frågan under kvällen kom på slutet.

Mötet inleddes av Björn Tarras-Wahlberg, som också var mötesledare, med att debatten bl.a. skulle handla om “det fasansfulla förslaget” att bygga 19 höga hus på Torsvikssvängen. Men Marianne Råberg, f.d. stadsantikvarie i Stockholm som var den förste i panelen att tala, vidgade ämnet till att omfatta hela det samrådsförslag som nu ligger ute.

Hennes presentation var snarlik den som lämnades i Hersby gymnasium den 15 maj, se Lidingösidan den 16 maj. Hon var ytterligt kritisk till förslaget att Stockholmsvägen skulle vidgas till en 30 meter bred esplanad eftersom den uttalade inriktningen i samrådshandlingen är att Lidingö ska behålla sin småstadskaraktär. 30 meters bredd har Sveavägen och Karlavägen i Stockholm, så en sådan bredd skulle helt förändra Stockholmsvägen. Stadshusets läge tyckte hon är utmärkt. “Vem kom på idén att plocka bort det från förslagen? Stadshuset ska ligga mitt i byn”.

Arkitekten Gabriel Herdevall, som också talade på mötet i Hersby, presenterade åter sin skiss (se Hersbylänken) över hur kvarteren runt själva Lidingö centrum kunde utformas. “Gå försiktigt fram, var pragmatisk, behåll polishuset, behåll kullen med Wallenbergmonumentet, införliva den äldre bebyggelsen i gatunätet” var några av de råd han gav. Samrådsförslget kallade han för “kulissarkitektur”.

Anläggningsingenjören Ulf Weidling, ledamot i tekniska nämnden för Centerpartiet, talade om infrastruktursatsningar i regionen med särskild inriktning på Lidingö. I förslagen 3 och 5 går Lidingöbanan genom Centrum. Men varken länstrafiken eller SL anser att det finns så stor samhällsnytta med en sådan omdragning. Lidingö riskerar att självt få stå för kostnaderna, vilka kan ligga bortåt två miljarder när väl ett förslag kan komma att genomföras. “Vi kan glömma det eftersom flytten kostar för mycket”.

När det sedan gällde den tänkta vägtunneln mellan Torsvik och Lejonvägsrondellen kan man beräkna kostnaden till omkring 2 miljarder även den, när det blir dags att bygga. Sammanlagd beräknad kostnad mellan 3 och 4 miljarder för de två projekten. “Slutkostnaden har ingen någon aning om. Att förutsäga byggkostnader är omöjligt”. Enligt samrådsförslagen har man f.ö. planerat att bygga mest där man kan få mest betalt för marken.

F.d. kommunalrådet Staffan Anderberg talade om själva planprocessen och om att en folkomröstning inte bör äga rum. Eftersom han även tillställt Lidingösidan sina synpunkter på förslagen, se länk kan alla där läsa hans utförliga svar till staden, vilket också motsvarar ungefär det ha framförde under debatten. Och nej, han har inga planer på att lämna det parti han alltid tillhört. Men han efterfrågade var öns övriga politiker fanns.

Lillebil Stuart, gruppledare för Lidingöpartiet i kommunfullmäktige, sa att Lidingö tagit sitt ansvar för bostadssituationen i Stockholmsområdet. Här har både Gåshaga byggts och om ett antal år är även Dalénumområdet klart. Lidingöpartiet är emot storskaligt byggande, man vill istället ha en utveckling i jämn takt med ett småskaligt centrum.

Nicole Ekstam, ordförande för den största bostadsrättsföreningen på Torsvikssvängen, sa att de som bor i Torsvik är rädda om sina hem. Priserna ligger nu på omkring 67 000 kronor kvadratmetern. Med ett pågående byggande kommer priserna att sänkas. “Folk är oroliga” och i de fem förslagen finns inget val för dem som bor i Torsvik eftersom alla förslagen är identiska. Och så gick till angrepp på öns handlare som slutit sig samman under parollen “HeJa Lidingö” och sa “Hejdå Lidingö. Torsvik kan inte ta hela ansvaret för att ni behöver kunder. Man bygger för dem som har råd”.

Roland Rothman, ordförande i Lidingö Centrums företagarförening, bröt då in och sa att Lidingös handlare är positiva till öns utveckling och att handlarna aldrig sagt att man vill bygga på Torsviksberget.

Kent Ivarsson, Centerpartiets oppositionsråd, sa att Centerpartiet reagerade redan för två år sedan när de första planerna kom fram. “Det här kommer att förändra bilden av Lidingö och nu gäller det att vara uthållig. Vi vill ha ett småskaligt centrum med varsam utbyggnad”.

Anna Hadenius, Lidingös miljö- och stadsbyggnadschef, satt med vid mötet och blev så småningom ombedd att säga några ord. “Vi vill att alla ska få komma med sina förslag. Det kommer inte att folkomröstas om de förslag som nu finns, utan det blir andra, som bygger på de synpunkter vi får in under samrådet”. Hon svarade också på frågan om Stockholm kan ta ifrån Lidingö rätten att bestämma över vad som ska byggas på ön. Svaret var att ännu har varje kommun planmonopol över sin egen mark, men att det finns en utredning som kan föreslå förändringar.
Själva utredningsarbetet för samrådet har hittills kostat cirka 20 miljoner kronor.

Liksom vid tidigare möten ställdes frågan om vad själva syftet och anledningen är med dessa byggförslag, men inte heller denna gång hördes någon tydlig förklaring.

Den mest intressanta frågan kom nästan sist under kvällen: Vad händer om det t.ex. byggs 5 000 bostäder och det flyttar in människor där med hög inkomst. Hur mycket av dessa skatteintäkter stannar då kvar inom kommunen? På det svarade Björn Tarras-Wahlberg att det mesta går till staten och andra kommuner genom den skatteutjämning som tillämpas i landet.

Bjön Tarras-Wahlberg, kvällens mötesledare.

Staffan Anderberg, delvis upplyst av ljus från en dator.

Nicole Ekstam, ordförande för bostadsrättsföreningen Torsdammen.

Marianne Råberg presenterade ett eget förslag på var en eventuell byggnation kunde ske.

Ulf Weidling.

Dela Fullsatt när "Rädda Lidingö" ordnade möte

Kommentarer