Debatt: Är privatisering av Lidingöhem en bra idé? Reflektioner inför en folkomröstning

tisdag 9 juni 2015 00:01

Om man önskar en utveckling där lågavlönade människor pendlar för att ge service åt de välbärgade, då ska man avveckla hyresrätterna. Om man oroas av hur kommunen ska uppfylla socialtjänstlagens intentioner till rimlig kostnad för kommuninnevånarna i framtiden, ja då ska man motsätta sig privatiseringen av Lidingöhem. Det skriver Anders Ulfvarson (FP) i nedanstående debattartikel.

I en marknadsekonomi blir det under lyckliga omständigheter balans mellan tillgång och efterfrågan. Bristvaror blir dyrare och efterfrågan minskar eller så ökar tillgången som följd av bättre pris. Prisreglering skapar obalans, som är svår att hantera. Till dem hör hyresregleringen.

Det råder obalans på bostadsmarknaden i våra tillväxtområden. När en stor del av befolkningen inom en kommun över tid riskerar att av ekonomiska skäl eller p.g.a. bostadsbrist tvingas flytta långt bort från nära och kära eller från arbetstillfällen, då är det obalans.

Ett sätt att skapa balans, som skulle gillas av unga människor med små och måttliga inkomster, är att bygga fler hyresrätter till rimliga priser i närheten av stadskärnan. Många kommuner väljer idag en annan väg, nämligen att privatisera kommunala bostadsbolag, antingen direkt till bostadsrätter eller via privata fastighetsägare med följden att det blir färre och till sist inga rimliga hyreslägenheter kvar.

Framgångsrika innovationsföretag begränsas av att det inte finns snabb och enkel tillgång till hyresrätter. Ingen företagare vill binda kapital med att köpa bostadsrätter för att erbjuda projektanställda boende men bristen på ”övergångsboenden” i form av hyresrätter blir ett hinder för en expanderande tillväxtregion.

Oavsett obalanser orsakade av hyresregleringen har vi en socialtjänstlag, som tvingar kommuner att ha en socialt acceptabel äldreomsorg och stöd till missbrukare samt stöd och service till personer med funktionsnedsättning men också individ- och familjeomsorg. En del av det uppdraget kräver att kommunen har eller kan ordna bostäder. Om kommunen saknar egna hyreslägenheter måste man för utsatta människor räkning ordna bostäder hos privata hyresvärdar, som i dagens bostadsmarknad har förväntningar på hög avkastning på kapitalet.

En hög avkastning erhålls när fastighetsägaren säljer till bostadsrättsföreningar, som enbart skapas för övertagande av fastigheter. Sådana övertag är nu vanliga i Sverige. Genomförda affärer ger ekonomiska fördelar för både dem, som varit bosatta i hyresfastigheten vid ombildningen och fastighetsägaren, som länge haft relativt dålig direktavkastning på sitt i fastigheten låsta kapital. Vid omvandling till bostadsrätter delar fastighetsägare och hyresgäster på vinsten, som uppkommit på grund av systematisk undervärdering av bostäder i en ansträngd hyresmarknad under långvarig hyresreglering. Vinsten för båda kan vara betydande. Det förekommer att det blir mellan en och två miljoner kronor att dela på per lägenhet. Det ser ju ut att bara vara vinnare då.

Men det finns också förlorare. Det är de människor som inte vill eller inte har ekonomiska möjligheter att delta i omvandlingsprocessen, de som inte får låna på grund av låg inkomst och osäker betalningsförmåga. Samtidigt blir det färre hyreslägenheter i kommunen och den allmänna hyresnivån för kvarvarande hyreslägenheter går upp snabbare på grund av tilltagande bostadsbrist. Många tvingas flytta längre bort från stadskärnorna. Bland dem finns de som ger grundläggande samhällsservice, t.ex. sjukvårdsbiträden, städare, butiksanställda och P-vakter.

Det är en långsam förändring, som de välbärgade kommuninnevånarna knappt märker av. Allt fungerar ju så väl. På sikt får vi städer utan normalt blandad befolkning, till vars centrala delar lågavlönade människor pendlar för att ge service åt de välbärgade. Avstånden ökar både socialt och geografiskt. Om man ser det som en önskad utveckling, då ska man avveckla hyresrätter och sälja ut det kommunala bostadsbolaget.

Om man tycker det är en oönskad utveckling eller bara oroas av hur kommunen ska uppfylla socialtjänstlagens intentioner till rimlig kostnad för kommuninnevånarna i framtiden, ja då ska man motsätta sig privatiseringen av Lidingöhem.

Inför en föreslagen folkomröstning blir frågan belyst från flera håll på ett för kommuninnevånarna önskvärt sätt före beslut.

Anders Ulfvarson (FP)

Dela Debatt: Är privatisering av Lidingöhem en bra idé? Reflektioner inför en folkomröstning

Kommentarer