All heder!

Till Lars Björndahl, Sophia Barthelson och Fredrik Kronberg som står upp när de övriga sitter tysta och tiger.

Gott Nytt År önskar jag er tre.

Rolf Hattenbach (C)
Ledamot kommunfullmäktige
Ersättare Kommunstyrelsen
Ledamot arvodesberedningen
Ledamot Kultur och Fritidsnämnden

Per Lilja - På vilket sätt hänger ditt inlägg ihop med den beskrivning av hur frågan om arvoden hanterats som vi skrivit?

Var gång moderater får beröm av vänsterrödingar eller vänstergröningar ska man förstå att moderaterna i fråga har varit rejält vilse.

Lidingömoderaterna lider fortfarande av Reinfeldt-eran med dess extremism bortom socialliberalism, dess flyktingaktivism och det irrationella föraktet för ett av de bäst fungerande länderna i världen. Och moderater för könskvotering - my god!

När partiet sedan byter riktning hänger inte alla med. Det är förståligt men att bara vara kvar och sabotera är omoget. Lars Björndahl, Sophia Barthelson, Fredrik Kronberg: Byta parti kanske?

För övrigt tycker jag att arvodeshöjningsförslaget var - märkligt - men drevandet, dolkstötarna och hatet som följt i dess spår är helt bortom alla rimliga proportioner.

Jag vill tacka för att det finns modiga moderater som vågar stå upp för sansade förslag och att processer ska skötas på ett korrekt sätt.

Som ledamot i kommunstyrelsens arbetsutskott, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige röstade jag såklart mot chockhöjningarna och för arvodesberedningens förslag.

Att de fyra tilltänkta kommunalråden utan tvekan röstade för chockhöjningar av sina egna arvoden i kommunstyrelsens arbetsutskott var något jag reagerade starkt på och reserverade mig emot.

Att de inte drog lärdom av den folkstorm som följde visar på att de inte helt och fullt inser vad ett politiskt förtroendeuppdrag innebär.

Den nya arvodesbetedningen kommer att beslutas om den 14 januari på kommunstyrelsens möte. Den kommer troligtvis att komma med ett förslag innan sommaren. Det ska bli intressant att följa och se vilka lärdomar majoritetspartierna dragit av historien.

Vår represenrant i arvodesberedningen kommer att fortsätta arbeta för att arvoden ska vara återhållsamma för att skapa förtroende. De ska vara fördelade så att både fritidspolitiker och de med större ansvar ska ha förursättningar att att företräsa sina väljare på ett bra sätt, oavsett om de sitter i majoritet eller opposotion.

Arvodena ska självklart beslutas om innan val och inte vara del i förhandlingar om makten. Det är en grogrund för girighet som man ska akta sig för.

Patrik Sandström
Tillträdande oppositionsråd och gruppledrare för Miljöpartiet

Tack Lars, Sophia och Fredrik för ert förklarande inlägg hur arvodeshanteringen gick till.

KSO och övriga kommunalråd (inkl. politiska ledningar/styrelser) som varit med och föreslagit arvodeshöjningarna måste ha en riktigt dåligt devierad moralisk kompass.

Det enda vettiga hade varit att:
1. inse missen och omedelbart be om ursäkt,
2. själva föreslå en sänkning av gällande arvodesnivå för sig själva, alternativt oreserverat gå med på kritikernas förslag.

Det är med djupt beklagande vi har konstaterat att den nya moderata ledningen i kommunen inte hanterat frågan om arvoden till sig själva och till stadens fritidspolitiker på ett korrekt och anständigt sätt.

Praxis har varit att kommunstyrelsen, i början av mandatperioden, tillsatt en oberoende arvodesberedning som, i slutet av mandatperioden, lagt fram förslag som kommunstyrelsen lämnat till kommunfullmäktige för beslut. Beslutet i fullmäktige 2014 innebar att kommunalrådsarvodena sänktes något.

Under hösten 2018 valde de föreslagna kommunalråden att i stället själva ta fram ett förslag med kraftiga höjningar till sig själva och höjning av några nämndordförandearvoden från knappt 10.000 kr per månad till 49.000 kr per månad – för fritidsuppdrag!

Förslaget drogs inte tillbaka före beslut. Kommunstyrelsens Arbetsutskott (KSAU) klubbade igenom förslaget trots att 4 av de 5 ledamöterna i KSAU hade intresse av ökningen (jäv) och inte hade rätt att fatta beslutet.

I och med det beslutet blev förslaget offentligt och väckte stor uppmärksamhet, inte bara bland Lidingöborna utan över hela landet. Och Lidingöbornas vrede växte till en styrka som aldrig upplevts bland Lidingös invånare.

Då backade kommunalråden och bad om ursäkt. Man kunde ju tro att arvodesfrågan då skulle gå den vanliga vägen via arvodesberedning och kommunstyrelse till decemberfullmäktige. Men förslaget inför Kommunstyrelsen 3/12 var att ta bort ärendet helt. Efter diskussion i moderatgruppen och majoritetsgruppen blev vi dock överens om att gå den vanliga vägen via arvodesberedningen och ett extra kommunstyrelsemöte alldeles före decemberfullmäktige där ärendet skulle avgöras. Kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors förde fram förslaget och Kommunstyrelsen fattade ett enigt beslut om detta eftersom oppositionen instämde.

Arvodesberedningen lämnade ett genomarbetat förslag till kommunstyrelsen före fullmäktige 17/12. Och med beslutet 3/12 borde saken ha varit klar, men kommunalråden ville nu - igen - inte ta beslut utan skicka tillbaka frågan från kommunstyrelsen till arvodesberedningen! Tre moderater och en Lidingöpartist röstade för det förslaget. Vi tre moderater fick stöd av oppositionen för att lämna Arvodesberedningens förslag till kommunfullmäktige. Förslaget innebar att de heltidsarvoderade politikerna liksom för fyra år sedan fick en viss sänkning och att ledamöter och ersättare i nämnder som har låga sammanträdesarvoden fick höjda arvoden jämfört med 2018 års nivå. Kommunstyrelsen hade alltså fattat två beslut i samma riktning vid två sammanträden i enlighet med utvecklad praxis. Så nu borde det varit klart.

Men i kommunfullmäktige yrkade majoritetspartierna – igen! - på återremiss till kommunstyrelsen efter föredragningen från arvodesberedningens ordförande. Hennes föredragning stördes av fullmäktiges ordförande som (felaktigt) trodde att den begränsning av talartiden som gäller för fullmäktigeledamöter även gällde föredragningen. Mycket lite sas för att försvara förslaget om återremiss medan arvodesberedningens förslag fick ett kraftfullt stöd i talarstolen. Men omröstningen vanns av Moderaterna, Sverigedemokraterna, Lidingöpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna.

Arvodena ändrades alltså inte och hur en ny arvodesberedning ska tillsättas och av vem och hur självständig den blir vet vi ingenting om. Det vi vet är att den nya kommunstyrelsen från 2019 är vald av samma fullmäktige som beslutade om återremissen.

För oss är arvodesnivåerna och deras hantering viktiga. Lidingöbornas reaktion på nivåer, brist på öppenhet och lyhördhet är lätt att förstå. För dem i den nya ledningen som 2014 fattade beslut om återhållsamhet i arvodena återstår att förklara varför de nu har bytt åsikt.

Lars Björndahl, Sophia Barthelson, Fredrik Kronberg

Det är uppenbart att Ni missat poängen. Man kan diskutera in absurdum hur arvoden skall fastställas och ursäkter hit och dit. Det som är så stötande är att alla frågor, som berör oss lidingöbor, skolorna, sjukvården, idrotten etc. fick stå tillbaka för det som ansågs viktigast av allt: Kraftigt höjda arvoden. Den frågan fick högsta prioritet. Inga framtidsvisioner, inga nya politiska initiativ, inga ideer. Ett exempel från skolboken på hur man missbrukar ett förtroende.