Väder Lidingö

Lidingö torsdag 9 april 2020 v. 15

Senaste kommentaren - Se fler

Jan Jansson 13 jan 17:11 om Grönast på ön

"Från käpp till rollator"

tisdag 3 mars 2015 22:39

Inger Grimlund, som är Lidingösidans matskribent, har nu blivit med rollator. Fyrhjulingen är en ny upplevelse, men samtidigt en hjälp när hon handlar den mat hon sedan skriver kåserier om...

Inger Grimlund på premiärtur med vännen Malcom som passagerare. Hon fick blommor i present för att fira dagen, så rollatorn syns knappt. Foto: PrivatInger Grimlund på premiärtur med vännen Malcom som passagerare. Hon fick blommor i present för att fira dagen, så rollatorn syns knappt. Foto: Privat

Det händer stora saker i mitt liv. Jag har fått en rollator!

Länge har jag gått med en käpp som hjälp att hålla balansen. Efter käppen blev det en krycka – inte så snygg som min hopfällbara käpp, dekorerad med blommor på svart botten.

Kryckan är stabil men förfärligt trist att släpa omkring med. Den trillar omkull stup i kvarten var man än försöker ställa den, som när man ska betala vid kassan på Coop, apoteket eller var man nu är någonstans.

Så hittade jag käpphållare som gjorde att jag kunde hänga upp käppen på en stolsrygg eller kökslucka. Bra. Bra. Men fortfarande hade inte Apoteket något fäste, vare sig för krycka eller käpp, och inte Coop heller, för den delen.

Under den hala vintern har det inte blivit särskilt många promenader, måste jag erkänna. För att komma till garaget, där jag har en glad Mini Cooper som väntar, måste jag slira mig nerför en halkig backe. Det har alltså inte blivit så många våghalsiga försök att nå friheten.

Man känner sig inlåst och bedrövad – det kan många i min ålder intyga. Vi lite äldre ser med förväntan fram emot våren.

För att kunna hänga med i svängarna förslog min dotter Annica att jag skulle fråga Rehab om de hade någon rollator ledig, som jag skulle kunna köra med och på det viset bli lite mer rörlig efter vintervilan.

Nu måste jag erkänna att jag haft en viss antipati mot rollatorer. Är jag verkligen så gammal och skröplig att jag måste ha en rollator för att ta mig fram i livet?

Det var faktiskt rätt många år sedan Annica förordade en rollator som hjälp och stöd vid promenader men då tog jag hennes förslag som rena elakheten.

– Men mamma, det är så många trevliga personer som är ute och går med sina rollatorer på Pyrolavägen. Jag tror du skulle få många fler vänner i din ålder om du var ute och promenerade lite oftare – med rollator alltså.

De har nu tagit några år innan jag antog hennes goda råd. Vips kom en trevlig sjukgymnast Cecilia hit med en rollator som skulle passa min storlek och min vikt.

Jag provkörde i vardagsrummet – jo då, det skulle nog gå bra. Min erfarna väninna Kidde tyckte att hjulen skulle varit större för färderna utomhus. Men – det skulle nog gå bra ändå.

I samma veva anländer mitt barnbarnsbarn lille Troy, 2 år i maj, med sin mamma Mika. Troy har god blick för livet möjligheter och nu lyser han upp – en ny maskin! Den måste testas. Och vips sätter han snurr på hjulen och hela rollatorn roterar i full hastighet som en karusell!

Se där, vad man kan få uppleva. Men – hur bromsar man? Och hur låser man hjulen om man vill sätta sig till ro på sitsen? Vi prövar olika metoder, broms går bra men hur man låser hjulen – det kommer vi inte på.
– Fick du ingen bruksanvisning, undrar Mika.
– Nej, inte vad jag vet. (Man glömmer ju i bland…)

Medan vi funderar på ”hur gör man” kommer lille Troy fram till rollatorn. Tar tag i handtagen och drar ner växelspaken – och vips! Där står rollatorn stadigt låst mitt på golvet. Han kan han. O.K. Jag blev glad att jag slapp ringa till Rehab och fråga – hur gör man? Då hade jag gjort bort mig totalt.

Än har jag inte prövat mina körkunskaper ute i verkligheten. Men jag har ögonen öppna för ämnet Rollatorer. I går när jag var och handlade på Coop behövde jag en stunds vila på bänken vid utgången. Där satt redan en person, en äldre gentleman, som vänligt makade ihop sig så jag skulle få plats. Vid bänken stod också en rollator. En grann skapelse i metallicrött med stora hjul och en rejäl korg för varor.
– Vilken snygg rollator ni har, säger jag med lätt avundsjukt tonfall.
– Ja, visst, svarar mannen och ser nöjd ut. Den fungerar mycket bra och så tycker jag om designen. Nu väntar jag på bussen till Björnbo och kan enkelt gå ombord med min Carl-Oscar, som rollatorn heter.

Just då kommer ett än mer raffigt ekipage längs gången med godis mot utgången. En tuff tjej som kör en eloped.
Hon kliver av vid kassan och i samma stund ser jag att jag glömt min krycka just där.
– Har du körkort, undrar jag och hon nickar jakande.
– Naturligtvis!

Själv har jag också körkort, kör en röd Mini Cooper med fartränder och bävar för den dagen då jag inte orkar gå till garaget för att kliva in i min älskade bil. Då får det bli en Eloped Scooty som kan parkeras vid porten istället. Frågan är bara vilken färg jag ska ta – röd eller silver?
– Vad tycker du, Carl-Oskar?

Kanske en rollator ändå är det bästa alternativet. Då får man ju röra på benen och så finns det många olika modeller att välja på. Jag ska fråga Rehab om jag inte kan byta min tråkiga gråa rollator mot en i rött och med korg som passar till. Vid leveransen fick jag också en hjälpmedelskatalog att bläddra i. Här finns allt en äldre person kan önska sig till kök, dusch, möbler, syn och hörsel o.s.v.

"Varsams" katalog informerar också om käppar, rollatorer och rullstolar. Jag fastnar för en nätt rollator R9552 som med enkelt handgrepp kan fällas ihop för transporter.

Underbart. Kanske den till och med får rum i min Mini Cooper. Det vore toppen! Jag ska tala med experten Troy om saken, han vet nog vilken knapp man då ska trycka på!

Text: Inger Grimlund

Dela "Från käpp till rollator"

Kommentarer

Ulf Norhammar 2015-03-07 20:55

Mycket lärorik ock trevlig krönika. Lidingösidan gratuleras till att ha fått Dig Inger som redaktör för nya avdelningen "Bil, motor och rollatorer". Med Dina nedärvda teknikgener är Du rätt person. Möjligen har Troy ännu mer sådana gener. Din kommentar om olika rollatorsmodellers estetik framkallar minnet av Din farfars små, alltjämt bevarade, handskrivna kort på ritplankorna vid konstruktionskontoret i Finspång: "Är Eder konstruktion onödigt ful?"

Ulf Norhammar

Kommentera

Fler artiklar från Kultur & Nöje

Upplev Lidingö

Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta

Annonser

Radio Lidingö, Alla tiders Visit Lidingö, stor

Annonser från Google