Väder Lidingö

Lidingö lördag 25 september 2021 v. 38

Senaste kommentaren - Se fler

Britt Elisabeth Broström 21 mar 13:23 om Åsa Regnér till FN

"Full av musik"

tisdag 29 oktober 2013 00:01

Christina Möller tillsammans med orkestern "Oktober", på Kulturhuset, under Måltidens dag. Läs mer i Inger Grimlunds kåseri. Foto: Anna Lind Lewin

Christina Möller tillsammans med orkestern "Oktober", på Kulturhuset, under Måltidens dag. Läs mer i Inger Grimlunds kåseri. Foto: Anna Lind Lewin

Inger Grimlund, Lidingösidans speciella matredaktör och nu även speciella jazzredaktör, kåserar idag om att även musiken fyller våra sinnen, och kanske magar.

Kulturnatten närmade sig och visst skulle vi gå ut i mörkret för att söka kulturen på Lidingö. Det fanns en hel del att välja på men ordet JAZZ drog ändå längsta strået. Nu fanns det några timmar att fylla med attraktioner före klockan tjugotvå när jazzen skulle släppas loss på Stadshuset.

Vi valde att titta in i Ansgarskyrkan, Kidde och jag. Det är så att Kidde kan klassiskt och njuter av Mozart och Rossini lika mycket som jag av Duke Ellington och Gleen Miller. Med andra ord – vi kompletterar varandra.

Vi började alltså kulturaftonen med uppleva ”Mozartpärlor och Rossiniglitter” personligt förmedlade av operasångare Anna Larsdotter Persson och Samuel Jarrick som ackompanjerades av Maria Lindgrens pianospel. Framträdandet var som en liten teaterpjäs och jag kan förstå, att ju mer insatt man är i operavärlden desto fler finurligheter får publiken att le.

Jag satt och log jag med, för visst var de bra! Men ändå – med jazzens gungande toner och härliga rytm i bakhuvudet längtade jag ut, ut i mörkret, mot Stadshuset.

Det var bara det att vi tagit fel på tid. I entrén var ännu tyst och stilla, några instrument stod övergivna i ett hörn och vid kontrollbordet satt en man och pillade med högtalarljudet.

Sjutton också – vad gör vi nu. Tillbaka till Ansgarskyrkan? OK – vad som drabbade oss där är svårt att beskriva.

Estraden fylldes med Lidingö Motettkör, fullt beredd att förföra Kidde och mig. Och alla andra! ”Petite messe solenelle” av Giachomo Rossini skulle framföras enligt programmet med Alexandra Büchel sopran, Maria Sanner, alt, Mats Carlsson, tenor och Lars Johansson Brissman, bas. Vilka krafter som släpptes loss! Som ordningsman höll Benjamin Åberg i taktpinnen.

Här varvades kör och solosångare med varandra medan musiken sög sin in i våra sinnen. Som toner från himmelen blixtrade, mullrade och kved orgel och piano, bearbetade av Roberta Sciacco Schantz och Ecaterina Wehlander. Fantastiskt, helt underbart!

Efter den upplevelsen orkade vi helt enkelt inte med jazzen i Stadshuset! Vi hade fått nog, vi var fulla av ljuv musik och stora röster i Kulturnatten.

JAZZ – på Kulturhuset
Efter det jag smält upplevelsen i Ansgarskyrkan var det dags för nya tag, jag vill ju inte överge mitt intresse för min ungdoms härliga gladjazz så där utan vidare.

Det kommer ett brev ur min skrivare – Måltidens Dag firas i Stockholm med jazzorkester i Kulturhuset och det bjuds på årets soppa och gott bröd – undertecknat Måltidsakademien.

Medverkande var dessutom Carl Jan Granqvist, Magdalena Ribbing och Stephan Rössner som skulle berätta ”bilder ur måltidslivet” för en intresserad publik. Tiden var satt till klockan 15.

Jag tog T-banan till Centralen, förvirrade mig in i Kulturhuset och hittade till slut (strax före den första trumpetstöten) en stol att sitta på alldeles framför estraden.

Där var dukat med soppa i stora grytor, gentlemännen i orkestern ”Oktober” drog igång med pukor och trumpeter på äkta New Orleans-stil medan publiken tuggade i sig hårdgräddat surdegsbröd, gratis. Tack för det – chansen att få sig ett soppmål så här på eftermiddagen uppskattades av många från Plattan. Som mittpunkten i myllret av föreläsare, serveringspersonal, musiker och journalister stog Christina Möller – dagen till ära utnämnd till conferencière. Hon lockade fram mig i rampljuset att berätta.

– Vad? Jo, jag gick i Magdalenas Ribbings fotspår och talade om hur viktigt det är med ordning och reda vid matbordet, om hur trevligt vi haft det vid måltiderna på alla de kock-kollon jag varit med om. Magdalenas bordsregler var av en annan sort – för fina middagar med manglade dukar och linneservetter.

Under de timmar som gick hann man ta kontakt och prata med vänner som dök upp bland publiken och även få nya matroade kamrater – på stolen vid sidan om mig satt lärarinnan Birgit från Lidingö. Det visade sig att vi hade mycket gemensamt – inte bara bostadsort utan också JAZZ.

– Har du varit på Cleopatra någon gång och lyssnat på Absolut Jazz, undrar jag försynt för att inte störa andra besökare på parketten.

Birgit såg lätt förvånad ut och undrade om de inte bara serverade pizza på Cleopatra, utan också jazz.
– Visst, du kan äta en enkel söndagsmiddag där och lyssna på härlig jazz tillsammans med likasinnade, allt för en mycket rimlig penning! Är man med på Björn Holmstens mail-lista så får man trevliga informationer.

Läs här:
”Hallå alla jazzvänner. Med en rejäl fullmåne lysande från en klar natthimmel, skriver jag dessa rader. Nu på söndag är det alltså dags igen att bege sig till Rest. Cleopatra för att avnjuta sällskapet av er själva, den duktiga maten och lite jazztoner från Absolut Jazz.”

JAZZ – på Konserthuset
Min väninna Kidde är som jag berättat tidigare en stor operafantast. En av hennes hemvister är Konserthuset vid Hötorget. Hon är också medlem i Kunglig Filharmonins Vänförening för att inte missa någon upplevelse av det större formatet. Den här kvällen var det JAZZ som lockade, så Kidde bjöd med mig in i det allra heligaste även om det visade sig inte så lätt att hitta rätt dörr. Ni vet, Konserthuset är försett med ett stort antal portar på alla sidor – för att inte tala om trappor.

Den här kvällen var temat som sagt JAZZ och först upp på scenen var det dukat med elektronik för Gert Palmcrantz som står bakom oräkneliga inspelningar och radioprogram där jazzen varit musiktemat.

”Var rädd om ljudet – annars hörs det inte”. Det var citatet som började aftonens underhållning där broar byggdes mellan klassisk musik och jazz. Benny Goodman gled in i Bach goes to Town, Glen Miller tog tag i Anitras dans av Grieg, Schubert och Nötknäpparsviten, Bethovens 7:a och Bethovens 9:a där den sistnämnda blev Kärlekens språk som länge låg på 10-toppen.

– Det är som en rebus – man har gjort schlager av klassiska stycken. Ja, det här yrket är ett enda stort garv, erkände den charmige Gert Palmkrantz. Eftersom jag satt nära estraden fick jag chansen att prata en stund med Gert och bjuda in honom till Cleopatra någon lämplig söndag då Absolut Jazz är i fin form. Kul vore också om Radio Lidingö hängde med…

VÅRRUS, jazz akt 2
Efter första akten var det den unga jazzens tur att visa sina tallanger. Tre unga bröder och en onkel, Joakim Agnas från Dalarna, intog sina respektive instrument; piano, bas, trummor och trumpet. Tonerna droppade ur instrumenten, fria från anspråk men ändå pockande på vår uppmärksamhet.

Var är melodin, lätt gömd i pianots glidningar och trumpetens skickliga andhämtning? Det var Vårrus från Vallentuna som fick oss att undra, med grabbarna Konrad på trummor, Max på pianot och Mauritz som höll i den stora, svarta, vackra basfiolen.

Med applåder tog vi farväl av musiken den här kvällen, lätt berusade av jazzens oanade möjligheter försökte vi komma in i det stora garaget för att hämta Kiddes vita Volvo för hemfärd. Tack vare en hjälpsam herre lyckades vi ta oss in i parkeringen – tack för det!

Livet går vidare – i morgon söndag är det jazz på Cleopatra, då ska jag bjuda Birgit på en pizza och ett glas alkoholfritt öl.

Visst – det räcker med att bli full av musik!

Av Inger Grimlund

Dela "Full av musik"

Kommentera

Fler artiklar från Kultur & Nöje

Upplev Lidingö

Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta

Senaste kommentarerna

Annonser från Google