Herman Lindqvist en härlig berättare

onsdag 26 oktober 2011 00:35

Herman Lindqvist berättade igår om Solkungen Ludvig XIV på Lidingö bibliotek.

På tisdagskvällen var det en högtidsstund på biblioteket när Herman Lindqvist berättade om den franske kungen Ludvig XIV, Solkungen kallad. Medborgarskolan var arrangör och ett 40-tal åhörare fick höra ett både kunnigt och roligt föredrag. Och enligt Herman Lindqvist kan alla svenska åtminstone 600 ord på franska.

Herman Lindqvist berättade igår om Solkungen Ludvig XIV på Lidingö bibliotek.

På tisdagskvällen var det en högtidsstund på biblioteket när Herman Lindqvist berättade om den franske kungen Ludvig XIV, Solkungen kallad. Medborgarskolan var arrangör och ett 40-tal åhörare fick höra ett både kunnigt och roligt föredrag. Och enligt Herman Lindqvist kan alla svenska åtminstone 600 ord på franska.

Det har skrivits massor av böcker om Ludvig XIV (1638 – 1715) men de som finns på svenska är alla översättningar. Herman Lindqvists bok om Solkungen är den första som skrivits på svenska, av en svensk.

När Ludvig föddes var hans mamma 37 år och han var första barnet. Att vara förstföderska vid den åldern var i mitten på 1600-talet mycket ovanligt så den lille kallades för “Guds gåva”. När han var fyra år dog hans far, Ludvig XIII, och redan vid fem års ålder stod han i centrum vid de olika ceremonier som präglade hovlivet. Tio år senare, när han blev krönt, hölls stora “beröringsceremonier” där den unge kungen lade sin hand på runt 3000 personer för att de skulle bli botade från olika sjukdomar.

Kardinal Mazarin, som var försteminster, styrde landet tillsammans med Ludvigs mor Anna av Österrike. När Mazarin dog 1661 hoppades många inom den gamla adliga klassen att få efterträda kardinalen. Men Ludvig meddelade kort att han själv tog över Mazarins uppgifter. Ludvig utnämnde f.ö. endast personer från de nyadliga till högre tjänster.

1660 gifte han sig med Maria Teresia av Spanien. De fick sex barn varav flera dog tidigt. Under åren hade sedan flera älskarinnor som han också fick barn med. När Maria Teresia dog gifte han om sig med en av älskarinnorna.

Kungen avskydde Paris sedan länge. När han ville bygga ett slott lade han det därför en bit från Paris, i Versailles. Periodvis arbetade 30 000 personer på bygget, som var Europas största byggprojekt. Egentligen blev slottet aldrig färdigbyggt under hans livstid, men efter drygt 20 år så bodde där omkring 3500 personer som ingick i hovet. Runt slottet bodde ytterligare 10 000 personer.

Sjukjournalerna från hela Ludvigs liv finns bevarade. Där kan man bl.a. läsa att han vid 19 års ålder tappade allt hår. Därför bar han från dess peruk. Och det som kungen gjorde ville alla andra göra. Det är förklaringen till alla peruker som t.ex. domare i engelska domstolar ännu bär.

Vid 40 års ålder hade Ludvig inga tänder kvar. Några av dem hade t.o.m. ryckts ut med glödgade tänger varvid en del av gommen följde med. Allt skedde utan bedövning. Kungens tandlöshet är förklaringen till alla lättuggade delikatesser vi har, som pastejer, bryllépuddingar och suffléer.

Kungen drabbades också av en fistel i rumpan så att han inte längre kunde rida. Efter en mycket plågsam operation, med helt nykonstruerade verktyg, lyckades läkarna bota honom. För att fira det lyckade resultatet skrev kompositören Marc-Antoine Charpentier “Te Deum”. Preludiet är känt som Eurovisionens signaturmelodi.

Vår svenska abdikerade drottning Kristina vistades mycket i Frankrike. Sverige och Frankrike var Europas stormakter efter 30-åriga krigets fred i Westfalen. Men Kristina var något av “hovens Pippi Långstrump” som Herman Lindqvist sa. Hon var alltid felklädd och uppförde sig mycket märkligt och hade ett inte alltid välborstat språk.

När Ludvig vid 76 års ålder red så föll han av hästen och skadade ett ben. Vartefter fick han kallbrand i benet och dog. Man lyckades då hitta en sonsonson som fortfarande levde och som blev Ludvig XV. Dödligheten var hög på denna tid bland barn och kom man som sjuk i händerna på en läkare ökade risken att man skulle avlida.

Nå, hur är det då med att alla svenskar kan omkring 600 ord på franska? Vi har mängder med franska ord i vårt språk: Fåtölj, teater, journalist, redaktör, reklam, annons osv. I Stockholm gavs på 1700-talet ut åtta tidningar på franska, skrivna av svenskar. Franskans ställning var alltså mycket stark i Sverige.

Herman Lindqvist är en härlig berättare, avspänd, rolig, snabbtänkt. Åhörarnas mungipor pekade konstant uppåt och vore alla föredrag bara hälften så inspirerande skulle betydligt större lokaler än bibliotekets hörsal fyllas hur lätt som helst.

Bokförsäljning och signering är nästan obligtoriskt när en författare berättar om sin bok.

Dela Herman Lindqvist en härlig berättare