Hög tid för surströmming

måndag 9 september 2013 00:01

Surströmmingsbukar, "Borkbo-Suringen", från Enånger. Den långa raden fotograferad av Inger Grimlund

Inger Grimlund, känd matjournalist, författare och lidingöbo, har skrivit detta kåseri om en högtid alla har uppfattningar om:

Morgonens lätta dimma låg på fönsterglaset och skymde utsikten mot gården. Kan man likna doft med dimma? Ja, i alla fall just en dag som i dag, den 7 september, klockan 7 på morgonen.

Nu tror ni kanske att jag är lite bakis, inte heller. Jag tassar upp ur sängen och nosar som en jakthund – doften, eller är det lukten? Var kommer den ifrån? Den sitter i kläderna från i går och kanske också i min hud. Ja visst. Det är mycket riktigt surströmmingsdoft som väcker mitt kom-i-håg. För i går var det surströmmingsfest på restaurang Hjerta.

En inbjudan kom per e-mail:
”Kan vi fresta med surströmming?”, avsändare Malin Söderström, kökschef på Moderna Museets restauranger.

Visst kan vi det, ”Suring på Hjerta”, och så blev det fullt hus. Jag slängde mig på telefonen och bokade plats för två. Kiki och jag, två Lidingöbor som vågar vägen mot Skeppsholmen en fredagskväll vid 17-tiden. Det kostar på kan ni tro. Både tålamod och tid går åt till bilköer så vi anländer 30 minuter efter det att burkarna öppnats. Alltså möts vi av den ljuvliga doften redan nu en aning utspädd av kvällssol och sjöluft.

På menyn står; tre varianter av lök, hårt och mjukt tunnbröd, lagrade ostar, svenskt smör, mandelpotatis och så surströmming från Borkbo. Passande drycker och dessert kan med fördel köpas till… Malin, underbara Malin Söderström med hjärtat i de norrländska farvattnen där den romstinna strömmingen trivs. Så bra kvällen blev, inte minst tack vare trevliga bordsgrannar. Till höger om oss rensade Pia med make de silverglänsande strömmingarna med vana och skicklighet, detta mycket tack vare medhavd vass specialkniv, (den fick vi sedan som gåva! Tack Pia).

På andra sidan om vårt bord satt Malins make Mikael med kompis och mumsade lustfullt strömmingen på torrt tunnbröd där en klick gräddfil dämpade sältan. Det var första gången kompisen åt surströmming och då är det helt OK att piffa till det hela med lite mjuka smaker. Det tar en stund att rensa de små hala fiskarna så det finns god tid till samtal och funderingar, då och då utbröt en snapsvisa av oväntat slag. Surströmmingsfabrikanten Enboms nubbevisa slutade med att han hällde snapsen över flinten, till gästernas förtjusning. Nu tror jag faktiskt att han fuskade lite – det var nog vatten i brännvinsglaset… I vilket fall som helst var strömmingen helt underbar så vi inhandlade några burkar från Enbom och Englunds salteri i Borkbo, Enånger.

Nu står burken här ”på lut” och väntar på att gänget surströmmingsälskande damer på gården i Bergsätra ska slå till och duka upp för fest. Vi får väl skicka ut en inbjudan som Malin gjorde.

”Kan vi fresta med Suring på Berguven? Den som har speciella önskemål kan höra av sig till undertecknad, bäst är att var och en tar med sig sin egen favorit. Två bra tips på strömming med rom är Mannerströms surströmming (bara stora, romstinna honor, vad annars) eller surströmming från Borkbo salteri. Den burk som jag tar med mig har klar deklaration; Tunna 45, burk 116, sälta medium. Till sist, ta med en riktigt vasstandad kniv för säkerhetens skull, så ni kan rensa strömmingen på allra bästa sätt”.

När ses vi undrar
Inger Grimlund

PS. Jag undrar vilken sorts strömming Firren har att erbjuda? DS.