Humanist - visst!

tisdag 7 november 2017 00:01

Lidingösidans matskribent Inger Grimlund har, som av en händelse, förstått att danskt rågbröd kan leda till de mest fantastiska möten och att god ingefärssylt förhöjer upplevelsen av en Kungskaka.

Tänk att ett danskt rågbröd kan ha sådan dragningskraft att man tar bilen och kör några kilometer för att inhandla det innehållsrika brödet en vanlig vardag, runt klockan elva!

Hur kan det komma sig?

Jo, anledningen är att bakom disken i den lilla brödbutiken med adress Högsätravägen 2 står en trevlig gentleman med blick för vad kunderna vill ha. Efter att ha gått i gruppgympa i Högsätra Rehab en längre tid och med det lärt känna lokaliteterna med apotek, café och brödbutiken Kringlan inräknade, så infinner sig en viss hemkänsla när jag går genom de stora glasdörrarna som hälsar ”Välkommen” genom att glida upp av sig själva.

Nu är jag kickad från gympan sedan en tid men min längtan efter det danska rågbrödet fick mig alltså att återvända till Högsätravägen 2 den här dagen.

Jag behövde baras nicka godkännande när min vän Joseph Farah stoppade ner det danska rågbrödet i en papperspåse tillsammans med den goda Kungskakan som jag brukar inhandla för framtida kaffestunder hemma.

Doften av gott kaffe från det lilla caféet på andra sidan vänthallen lockade mig att beställa en kopp kaffe med mjölk – så satt jag där i stillhet och lät blickarna följa personer som skyndade förbi mot olika mål. Då kommer en dam i min ålder emot mig med sin rollator som förtrupp – jag blir glatt överraskad när hon slår sig ner mitt emot mig vid det lilla bordet – gjort för två.
– Hej – så trevligt! Välkommen!
– Heter inte du Inger, frågar damen eftertänksamt.
– Jo visst.
– Ja, Inger Ljungström?
– Ja visst, som flicka!
Nu blev jag högst förvånad – hur kunde hon känna igen mig från skoltiden. Ja, jag blev faktiskt både smickrad och förtjust.

Men – vem var då damen ifråga. Hade vi gått i samma skola? Eller hade vi varit sjöscouter i Brevik på det glada 40-talet…

Nu började även jag tycka mig känna igen ansiktsdragen – Boestad! Ja, så hette hon – Elsa-Karin Boestad. Familjen Boestad hade fem barn och bodde på den tiden i Brevik. Pappa Gustav var professor och en känd Lidingöprofil – som det visade sig även involverad i min farfar Fredrik Ljungströms Ångturbin i Gåshaga.

Vilket sammanträffande – Gustav och Fredrik – och så vi, Elsa-Karin och Inger. Det här mötet i livets slutskede måste dokumenteras. Vi utbyter telefonnummer och adresser – om fjorton dagar hoppas vi kunna ses igen. Så blev det inte.

Vi träffades efter bara ett par dagar när Lidingö Humanistiska Sällskap hade sammankomst på Grönsta Prästgård. Föredragshållare var biskop Caroline Krook. När vi satt där i en ring runt kvällens aktör upptäckte vi varandra, blinkade igenkännande, kul att ses igen. Nu tog min nyfikenhet överhand, jag måste få vete mer om Elsa-Karin! Humanist – visst! Men så mycket mer.

Nu tar jag datorn till hjälp och Googlar. En underbar levnadsbeskrivning rullas upp på skärmen och jag får veta mycket – mest imponerande och inte minst spännande är att Elsa-Karin blev – och är - Sveriges första kvinnliga programmerare och dataingenjör!

Ja, kära vänner – humanister och datafreakar – tänk vilket resultat längtan efter ett danskt rågbröd kan åstadkomma!

Oväntade händelser är många gånger ingången till stora uppfinningar – det ska Elsa-Karin och jag prata om, när vi ses nästa vecka.

Text: Inger Grimlund

Dela Humanist - visst!