Surströmmingens lovsång

söndag 22 september 2013 00:01

Filéade och orensade surströmmingar i mängder, av märket Oskar, fyllde serveringsbordet i Breviks kyrka. Foto: Inger Grimlund

För några veckor sedan berättade matjournalisten och lidingöbon Inger Grimlund om ett surströmmingskalas inne i den stora staden, på andra sidan bron. Nu har hon också varit med på det årliga surströmmingskalas som Lidingö församling ordnar. Lidingösidans läsare får här en inblick i en doftande värld där allt avslutas med nubbvisa.

Säg surströmming och det vattnar sig i munnen, inte på alla men på en stor del av svenska befolkningen. I vilket fall som helst väcker surströmmingen känslor, minnen och är ämne till många samtal när man träffar någon erfaren surströmmingsexpert.

Just de här möjligheterna till kontakt människor emellan har man tagit fasta på i Breviks församling på Lidingö. Kyrkan bjuder in till surströmmingslunch!

Helt gratis är inte kalaset men eftersom min kära väninna Killan ville bjuda mig på kyrkans sedan några år traditionella upplevelse så är kostnaden för mig förborgad.

Så kom det sig att Killan och jag trädde in genom Breviks kyrkas stora port tillsammans med en rad surströmmingssugna Lidingöbor en solig fredag i september.

För Killan är detta välkänd mark, hon arbetade i Breviks kyrka som kyrkvärd i sexton år. Vad gör då en kyrkvärd, undrar jag och får veta att detta är ett hedersuppdrag att vid olika tillfällen se till att allt fungerar – från att prästen är rätt klädd för stunden, att psalmböckerna finns på plats till att ta upp kollekt till olika välgörande ändamål.

Eftersom jag inte är någon flitig kyrkobesökare såg jag här en chans att ta igen lite av den skadan. Jag tackade ”Ja” till Killans inbjudan – det kändes också lite högtidligt att öppna Pärleporten och sakta tassa in i det allra heligaste. Men, jag blev snabbt hemtam, här hjälpte mig doften av surströmming att känna mig ”som hemma”. Mitt i matsalen var dukat med nyöppnade surströmmings burkar av det klassiska märket Oskars.

Några burkar innehöll filéer, andra surströmmingar med både rom och mjölke i magen.

Vad mera fanns på bordet? Naturligtvis tunnbröd – både mjukt och torrt, Bregott och en skål med gräddfil, finhackad rödlök, design Arne Bowald, tärnade tomater och vältvättad, mandelpotatis från Laholm, perfekt kokad av diakonissan Anna Lamm!

En nyhet för mig var två burkar äppelmos! De skulle ersätta messmöret med sin sötma, anförtrodde mig Anna Lamm och visst! Det var faktiskt en god idé som jag prövade till mina bukfeta surströmmingar, komna ur de gula burkarna. Man lär sig alltid något nytt!

Det var också intressant att studera församlingens olika stilar på tallrikarna. Elon Wahlgren från Ådalen tog en strömming av var sort för att kunna jämföra hel eller filé. Några föredrog hårt tunnbröd medan andra (bland annat undertecknad) gärna gör en klämma med hjälp av mjukt tunnbröd. En rad med riktigt goda ostar lockade många att ta som pålägg, ja, det var inte svårt att bli mätt och glad, som ni förstår.

Vad dricker man till surströmming? Det beror på – jag minns Tore Skogman som älskade surströmming, han drack Pommac (den drycken kanske inte tillverkas längre?) annars är det gott öl och kanske en liten nubbe som är brukligt att servera. Många livsnjutare önskade sin också mjölk – helst röd och god.

Men ingen alkohol här inte! Tack och lov, ett gott mineralvatten duger väl i sammanhanget.

Efter det borden rensats av alerta diakonissor var det kaffe på maten. Med tårta! Prinsess naturligtvis.

Nu var det inte bara lekamlig föda som bjöds. Nej då – gemensam sång gav glädje till måltiden, ni vet, alla kan sjunga! Vi fick chansen att pröva ”Surströmmingens lovsång” med melodi : Flickorna i Småland.

Ur stora stinna tunnor och ur kaggar och fat
Det kommer ifrån Norrland nu mycket härlig mat.
Då känner man i luften att någonting har hänt,
Och någon vill nog kalla det ett heligt sakrament.

Refräng:
Det är strömming ifrån Norrland
det är strömming med atom
Som kan fröjda alla gommar på gourmet och gastronom
Det är strömming ifrån Norrland, oj, oj, oj med en odör som är lockande och retande så att man nästan dör!

När vi kom till ”strömming med atom” kändes ordet lite väl starkt i sammanhanget. Det visade sig också att atom egentligen skulle vara arom!

Alltså – vi tar om visan en gång till! För visst blir det surströmmingslunch i Breviks kyrka nästa år också? Hoppas vi alla som var med.

Text: Inger Grimlund