Väder Lidingö

Lidingö onsdag 26 september 2018 v. 39

Senaste kommentaren - Se fler

Anders Bergstedt 26 sep 09:31 om Simhallen återremitterad

"Tack för korten"

tisdag 29 maj 2018 00:02

Inger Grimlund, Lidingösidans matkåsör, var på väg att inhandla en glass i kiosken vid Larsbergs brygga, men efter en lätt dramatisk färd med båt blev det istället en klassisk korv vid Dramaten före hemfärd. Men allt gick käpprätt som på en räkmacka, tack vare kortet, som de flesta inte har.

Vilket härligt väder! Nu måste man ut och röra på sig – så gott det går! Även om jag behöver en krycka för att hålla balansen så är jag lyckligt lottad att kunna köra min lilla Mini Cooper. Svårare är det kanske för mina vänner som vågar följa med mig på färden – det är inte så lätt att krångla sig in genom dörröppningen då det fordras en viss teknik att fälla stolen i rätt läge så benen får plats. Men när man väl är på plats ligger hela världen öppen framför oss.

Vi drar till Dalénum och smaskar glass i baren! Där på kajen är det alltid spännande att titta på folk, barn och små hundar. Det kan vara svårt att få en parkeringsplats, men har jag tur så är handikapplatsen ledig.

Vid min sida har jag min granne Gunilla – för henne är glasskiosken ny men just när vi skulle beställa vår glasstrut strävade den lilla båten ”Kung Ring” in mot kajen i det glittrigt klarblå vattnet.

- Du, ska vi inte? frågar jag. Ska vi inte ta båten till Nacka istället? Har du varit i Nacka någon gång?

Gunilla tog sin blommiga käpp och jag min röda krycka och så haltade vi fram till båten där en vänlig hopp-i-land-Kalle hjälpte oss ombord. Puttrande i sakta fart närmade vi oss ”fastlandet” och den fantastiska Millesstatyn "Himmelsbågen" som är landmärket vid Nacka strand. Där är avstigning och påstigning och bryggan full med soligt glada resenärer. Nu har reslusten vaknat och vi bestämmer snabbt att vi fortsätter vår båtfärd in till stan!

Så kommer vår vänliga Kalle och ber om biljetterna.
- Nej, vi har inga… Kan man inte köpa dem ombord?
- Jasså inte! Hur gör vi då?

Frågan förblir obesvarad och vi undrar hur vi nu ska reda ut den uppkomna situationen. Vi har ju både kontanter och bankkort i fickan men det hjälper tydligen inte. Men, då kom räddningen fram i plånboken – färdtjänstkortet! Mitt kort räckte till och med för två!

Ja, så löste sig problemet för två gamla tanter som med livslust och nyfikenhet tog det försiktiga klivet från båten till kajen. Nu var vi både hungriga och sugna på att ta vägen över Nybroplan till Dramatens sommarveranda.
Kajen vid Nybroplan är full av resenärer i väntan på skärgårdsbåt men inte en enda bänk i sikte. Trappstegen duger för de   unga men inte för oss äldre. Foto: Inger GrimlundKajen vid Nybroplan är full av resenärer i väntan på skärgårdsbåt men inte en enda bänk i sikte. Trappstegen duger för de unga men inte för oss äldre. Foto: Inger Grimlund
Men nu började de praktiska svårigheterna – bara att ta sig upp från kajens trappor till vägen visade sig problematiskt då det inte fanns någon ledstång som stöd och hjälp, inte heller en enda bänk att vila på. De pigga, unga hade slagit sig ner på trappstegen, men för oss äldre är den varianten inte riktigt lyckad.

Vi insåg, att ta sig från kajen till Dramaten var snart sagt en omöjlighet. Nej, vi fick nöja oss med att lyckas forcera en cykelbana och bilväg till Berzelii park medan den gröna gubben tickade på – vi hann över, tack och lov.

En korv på Nybrogrillen är en äkta klassiker för Stockholms kockelit på nattkröken – för oss blev den ”lönen för mödan” en solig dag i maj.

Så är vi då mitt i stan mitt i händelsernas centrum med bilparad runt hörnet. Foto: Inger GrimlundSå är vi då mitt i stan mitt i händelsernas centrum med bilparad runt hörnet. Foto: Inger Grimlund

Så där satt vi på första bänk utan biljett och framför oss utspelade sig ett drama med Dramaten som bakgrund. Det var dagen före Gärdesloppet, årets motorfest och Prins Bertils Memorial och många ekipage ville helt klart pröva sina krafter i god tid. Att trampa på gasen och tjutande dra Strandvägen fram var också drömmen för många åskådare – och visst fanns det chans. Pröva på! Ha kul! Hej vad det går!!!

Äntligen – en bänk att sitta på i Berzelii park! Tack för den! Foto: Inger GrimlundÄntligen – en bänk att sitta på i Berzelii park! Tack för den! Foto: Inger Grimlund Vi hade gärna gått över spåren till Dramaten – men det blev för dramatiskt! Foto: Inger GrimlundVi hade gärna gått över spåren till Dramaten – men det blev för dramatiskt! Foto: Inger Grimlund

Så närmar sig hemfärd med Kund Ring och vi ställer oss i kön på kajen. Min väninna Gunilla tittar förstrött på turlistan – men vad får hon se, om inte att sista båten till Dalénum redan gått för 30 minuter sedan.
- Vad göra? Färdtjänst?

Som en hjälp från den blå himmelen stannar en stor, gul taxi framför oss på övergångsstället – en äkta Färdtjänst-taxi. Vid ratten sitter en vänlig man med stor, orangefärgad turban på huvudet och ett magnifikt grått skägg. Jag rusar fram – är ni ledig?
-Visst! Varsågoda.

Än en gång kommer Färdtjänstkortet till vår hjälp i en svår situation. Vi ålar oss in i taxin med käpp och krycka – just då slår ljuset om, den gröna gubben försvinner. Vår färd går i Gärdesloppets spår, längs Strandvägen, ut mot Gärdet, över Lidingöbron och vips, så är vi hemma på Hiertagården.
- Tack för skjutsen.

Nu undrar ni kanske hur det gick med min Mini? Saken är den att vi tog Gunillas bil till Dalénum där min lilla röda Mini stod alldeles ensam på handikapparkeringen. Nu var glasskiosken stängd och med det var äventyret slut. Allt avlöpte väl – tack vare korten! Det är inte så dumt att vara handikappad ibland.

Intygas av Inger Grimlund och Gunilla Clemens

Dela "Tack för korten"

Kommentera

Fler artiklar från Kultur & Nöje

Upplev Lidingö

Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta

Annonser

Annonser från Google