söndag 18 september 2016 11:07
HEMBYGDSDAG. I går firade Estlandssvenskarna sin traditionella hembygdsdag. I år ägde festen rum i Ansgarskyrkan på Lidingö. Ett drygt hundratal personer, många i folkdräkter, lyssnade på sång och såg på folkdans. Folklivsforskaren Ain Haas höll föredrag om talharpan och säckpipan, två instrument som ingår i folkmusiken och spelade melodier från bl.a. Rågöarna, Vippal, Ormsö, Runö och Dagö.
Talharpan är ett instrument som härstammar från vikingatiden. Namnet kommer troligen från de tagelsträngar som stråken dras över. Den som spelar håller stråken i höger hand medan vänsterhanden sticks upp genom ett större hål i instrumentet. Vänsterhandens fingrar pressas sedan mot strängarna när stråken gnids. Talharpan har alltså inget greppbräde men väl en resonanslåda.
Talharpan överlevde fiolens tillkomst, men vi sekelskiftet 1900 var den nära att helt försvinna. Den svenske musiketnologen Otto Andersson besökte Ormsö i Estland år 1903 och fann då bara två män som fortfarande spelade talharpa. Andersson nedtecknade de visor som spelades. För ungefär tjugo år sedan började dock intresset vakna igen.
Ain Haas, som bor i USA och som forskat om instrumentet, spelade några av de melodier som upptecknats under åren på det instrument han byggt efter en förebild från 1755. Haas instrument har tre strängar, men även fyra är vanligt.
Ain Haas hade även med sig en säckpipa med säcken gjord av en sälmage. Han spelade dels några solonummer, dels tillsammans med de två dragspelarna Endel och Hjalmar Enggrön när Rågöbornas danslag uppträdde.
Mer att läsa om talharpan finns i tidskriften "Kustbon" som ges ut av Estlandssvenskarna Kulturförening Svenska Odlingens Vänner. Hemsida: www.estlandssvenskarna.org
Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta
Annonser från Google