Är ny på Lidingösidan. Blev tipsad av några vänner. Kul att det skrivs så mycket om vad som pågår lokalt. Kul också att det verkar vara en livlig debatt på sidan. En debatt med många kloka synpunkter.

Bostadsministern medverkade på World urban forum som hölls i Neapel 1–7 september. En bland många som slås av de enormt stora utmaningarna som urbaniseringen medför i de flesta länder, den skapar slumområden. Lidingö har en begränsad geografisk yta och är en av sveriges mest tätbefolkade. Det är fortfarande en grön skön ö som har många kvaliteter. Låt det förbli så. Bara Lidingöpartiet har förmånen att inte behöva rätta in sig i ledet som alla andra riksdags- och landstingspartier. Jag ser det som en stor demokratisk tillgång att kunna rösta med fötterna i lokalvalet. Därefter kan jag kritiskt granska cementerade block och veka allianser inför valet av den lagstiftande makten. Lidingö är världens fiiinaste skärgårdskommun.

Svar till Daniel (4 sept)

Jag beklagar om meningen Du citerat kan missförstås. Förklaringen är, att vi anser det vara förmätet av oss att lägga beslag på mark och grönområden som kommande generationer bör få bestämma över! Vi måste lämna utrymme och handlingsfrihet till de som kommer efter oss.

Till Jonas Lundgren (V) med flera måste jag dessvärre säga, att att möjligheten att vi någonsin kommer att få hyreslägenheter med mycket låga hyror på Lidingö förefaller utopisk, vilket bl a Gåshaga har bevisat. Självklart vill vi alla ungdomars väl och är därför de första att beklaga detta!

Jag tillhör den där unga generationen som, kanske till Lars H Ericssons glädje, kanske hans besvikelse, inte är Lidingöpartister. Jag tycker att det som kommer bort i diskussionen är att det inte bara behöver förtätas i all oändlighet. Jag tycker dock inte heller att bakåtsträvarmentaliteten som (L) uppvisar är speciellt sympatisk. Däremot tycker jag att det kommer bort i debatten att det behövs någonstans att bo för oss som inte har råd att köpa bostadsrätter. Nu har John Mattson tack och lov meddelat att de vill expandera, på grund av prestige finns det väl en risk att Lidingö stad sätter käppar i hjulet för att ge igen för gammal ost. Men det behövs hyresrätter på Lidingö till rimliga hyror. Lidingö riskerar att få en allt mer åldrande befolkning om vi inte kan se till att unga kan bo kvar i kommunen, och det gör vi inte genom att bygga svindyra bostadsrätter i Dalénum.

Kommer att bli mycket spännande att se vad som händer i nästa lokalval. Skulle Alliansen (M+Fp+KD) tappa fyra mandat (vilket de gjorde vid förra valet) och de istället skulle hamna hos C+LP+MP så skulle dessa båda block vara jämnstora.

Ovanstående scenario är långt ifrån omöjligt – speciellt om missnöjet med nu inslagen väg hos Allianspartierna ökar. Först då kanske vi kan hoppas på en balans mellan ekonomiska frågor och frågor som rör ekologi, natur- och kultur och långsiktig hållbarhet.

Att kalla Miljöbalk, strandskyddslagstiftning och överklagandeprocesser för effektiva hinder som förhindrar bostadsbyggande är ett mycket förvånande uttalande.

Ovanstående är ju till för att skydda våra natur- och kulturtillgångar från att förstöras eller förvanskas. Inte att förhindra byggnation där byggnation är lämpad.

I min bok är detta ett typexempel på hur våra styrande politiker agerar. Man vill vattna ur Miljöbalken, riva upp strandskyddet och minska den enskilda medborgarens rätt att få sina synpunkter belysta i olika instanser. Allt detta för att kunna öka exploateringstakten, förtäta mera, ta ianspråk tidigare strandskyddad mark, tillgodose byggbolags och enkilda fastighetsägares exploateringskrav för egen vinnings skull.

Kopplar man sedan samman dessa förändringar med de “utvecklingsområden” man pekat ut i Översiktsplanen så är det inte svårt att räkna ut vart vi är på väg. Man naggar lite i kanten här och där, ändrar lite lagstiftning för att få till det och vips har vi blivit av med några fler värdefulla lidingömiljöer. Jag gillar verkligen inte denna utveckling!

Håller helt med dig Karin! Precis som du säger så måste det gälla de lite större och principiella frågorna och de bör vara vägledande. Vill politikerna sedan gå emot folkviljan av olika skäl så är det deras rätt. Vi som medborgare har ju vår rätt att göra vår röst tydligt hörd vart fjärde år. Men genom ett antal viktiga folkomröstningar blir det sannolikt allt tydligare för oss medborgare var politikerna verkligen står i olika frågor och på så sätt ökar – enligt min mening – demokratin.

Men det får inte gå inflation i folkomröstningar så att allt mellan himmel och jord kan utmynna i en folkomröstning. Frågor kan engagera medborgare utan att de för den skull går och röstar. Då kan väl resultatet bli missvisande. En folkomröstning är också och ska vara rådgivande. Till syvende och sist är det ändå politikerna som beslutar. Det är det de är till för.

“Om regeringens ambitioner ska bli verklighet krävs dock att man inte bara pekar finger åt kommunerna utan också ser över sin egen lagstiftning och hur de egna myndigheterna arbetar. Miljöbalk, strandskyddslagstiftning och överklagandeprocesser är i många fall effektiva hinder som försenar eller förhindrar utveckling och bostadsbyggande.”

Ovan är ett citat från Paul Lindquists blogg där han talar om regeringens krav på ökat bostadsbyggande i Stockholmsregionen och hur han ser på vilka hinder som finns för att detta skall kunna ske. Dvs vilka hinder han vill skall undanröjas (och som redan har börjat undanröjas och användas, t ex strandskyddet).

För mig är detta skrämmande läsning. Ändringar i / uppluckring av Miljöbalken som finns för att skydda vår natur och miljö! Borttagande av eller undantag från strandskyddslagstiftningen som skall skydda våra stränder och där intilliggande mark! Inskränkning i rätten att, på demokratisk väg, kunna överklaga beslut av byggnadsnämnder.

Detta är tillväxtens och exploateringens tydliga baksida! Enligt mitt förmenande borde miljölagstiftningen och strandskyddet istället förstärkas och appliceras därefter!

Jag håller helt med i Knuts analys. Precis såhär tror jag att det är. Alliansen (Moderaterna) får ett skatte/ekonomiskt mandat av oss väljare. Krasst röstar vi med plånboken!

Men när det gäller natur- och kulturmiljöer, ekologisk hållbara system och fritidsmiljöer står väldigt många av oss en bra bit ifrån vad som nu förespråkas från våra styrande politikers håll. Vi vill faktiskt bevara mycket av det som gör Lidingö unikt. Utan att för den skull vara bakåtsträvare! Tvärtom skulle jag vilja säga…….!

Jag tror att vi kommer att behöva och få se betydligt fler folkomröstningar på Lidingö framöver. Det kommer att bli lite som i Schweitz där man folkomröstar titt som tätt eller för den del som på Ekerö.

Anledningen till detta är att det råder en obalans mellan vad öns folkvalda partier planerar och genomför samt vad de röstandes vilja är. Därför kommer allt fler medborgare att kräva folkomröstning i, för dem, viktiga frågor.

Låt oss inte försöka lura verkligheten. Moderaternas majoritet har nästan en hundraprocentig korrelation med skattefrågan. En majoritet av oss lidingöbor, inklusive jag själv, röstar moderat enkom för att skatterna inte skall höjas. I övrigt delar jag, precis som väldigt många med mig, t ex Lidingöpartiets eller Centerns vision om en försiktig och förnuftig utbyggnad av Lidingö. Moderaterna tycks tro att deras stöd i skattefrågan ger dem “frikort” att överexploatera Lidingö. Inget kunde vara mer fel! Som ett exempel på detta kan vi ta det förra valet på ön då Moderaterna förlorade stort pga vägfrågan. Här gick man för långt och många valde att markera genom att inte rösta blått.

Jag önskar att våra folkvalda politiker blev lite mer lyhörda mot just folkviljan. För att tro att en majoritet av oss lidingöbor vill ha den typ av exploatering och förtätning som nu förespråkas och planeras är att blunda för realiteten.

Fram för fler folkomröstningar – de behövs!

Paul Lindquist undrar hur Lidingöpartiets förslag till översiktsplan ser ut. Vi tar fasta på det faktum att Lidingö vuxit med cirka 200 invånare per år mellan 1970 och 2010, det vill säga strax under 8.000 nya invånare under en period av 40 år. Den nu antagna översiktsplanen anger en årlig befolkningsökning som är drygt tre gånger så stor som under den senaste 40-årsperioden (ca 650 nya invånare per år) fram till 2030, vilket innebär ca 11.000 ytterligare invånare på ön år 2030.

Lidingöpartiet menar att Lidingö inte klarar en så stor befolkningsökning utan att i grunden behöva förändras från småskalig kommun till storstadskommun.

Den styrande majoriteten under ledning av Paul Lindquist vet att översiktsplanen, om den genomförs, innebär en massiv byggnation i Centrum/Torsvik-området. I området planeras (om nästa års folkomröstning inte stoppar det) 3.000 nya lägenheter. För att få ett hum om proportionerna kan den siffran jämföras med de dryga 1.600 lägenheter som idag finns i John Mattsons hela hyresbestånd i Larsberg, ett av öns största bostadsområden. Gör man den jämförelsen inser alla att varken Lidingö eller Centrum/Torsvik av idag blir sig likt när M, FP och KD satt tänderna i de områden som ska “utvecklas” enligt den nya översiktsplanen.

Lidingöpartiets uppfattning är att ön i princip är färdigbebyggd när det nya Dalénumområdet och en måttlig förtätning av Centrum/Torsvik är genomförd. Utbyggnader som Lidingöpartiet stödjer.

I 2002 års översiktsplan för Lidingö angavs som ett övergripande mål att “Lidingö ska utvecklas som samhälle på befolkningsmässigt nuvarande nivå”. Lidingöpartiet menar att samma synsätt bör gälla även för framtiden. Men att utgångspunkten idag naturligtvis ska vara den befolkningssiffra som gäller idag plus de nya invånare som under de närmaste åren flyttar in i Dalénum och ett måttligt förtätat Centrum/Torsvik.

Vi är förvånade och oroade över att den måttfullhet som trots allt präglade 2002-års översiktsplan idag är som bortblåst.

Det som Niklas skriver är precis det jag tror är Moderaternas linje dvs att tillväxt är ett axiom för framgång och välfärd samt att förtätning är en mänsklig rättighet.

Detta framgår tydligt i det agerande man sett från Moderaternas sida de senaste åren – tillväxt sker ofta på bekostnad av natur- och kulturtillgångar. Likaså med förtätningar där den enskildes rätt att fritt disponera sin mark nästan alltid går före allmänintressen och långsiktig hållbarhet. På ön finns många exempel på detta.

I grund och botten är jag övertygad om att tillväxt är nödvändig för ett samhälles välfärd och i längden överlevnad. Men att så snävt definiera tillväxtzoner så att Lidingö blir en egen zon är enligt min mening felaktigt. Här måste man ta Stockholmsregionen som helhet och definiera vad man skall använda olika delar av regionen för och var kommunerna har sina komparativa fördelar. Lidingö med sina stora grönområden, vatten, närhet till Stockholm, idrottshallar och stora tävlingar (Läs Lidingöloppet mm) kan t ex fungera som en “grön lunga” för Stockholm. Detta skulle Lidingö kunna ta ansvar för att utveckla. Andra delar av regionen med obebyggd mark och relativ närhet till arbetsplatser (speciellt med utbyggd kommunikation) skulle kunna ta ansvar för byggandet av genomtänkta flerfamiljshus anpassade till en växande storstadsregion där i stort sett allt resande sker med anpassad och effektiv kollektivtrafik.

Att man utvecklar Torsvik står inte i motsatsförhållande till vad jag säger ovan – tvärtom! Torsvik har en unik position som “entré till Lidingö” och ligger i stort sett som en förlängning av Frihamnen, Gärdet och Hjorthagen. Komparativt sett är detta ett område som bör utvecklas medans det finns andra delar av öns bebyggelse där exploatering och förtätning för tillväxtens skull tvärtemot skulle vara till nackdel.

Min enda önskan är att man har en differentierad syn på olika delar av ön och fattar beslut som gagnar varje områdes särart och därmed som helhet gagnar Lidingös särart och framtida attraktivitet.

Till Niklas: Ta ansvar för att urbanisera mera? Är det att maximera lycka för folket i Sverige? Och speciellt för de redan boende på Lidingö? För att använda väl använda floskler – Det finns mycket lite som talar för att det rätt väg att slå in på. Dessutom så tycker folk i allmänhet som jag!

Man får tänka på att Lidingö tillhör de kommuner i Stockholmsområdet som vuxit allra långsammast trots det fina centrala läget.

Man har hittills inte tagit sitt ansvar. Översiktsplanens inriktning är bra men det är inte tillräckligt. Lidingö kommun skulle lätt kunna dubblera sin folkmängd (och därmed beta av på sin ansvarsskuld gentemot resten av länet) utan att behöva ta mycket natur i anspråk. Det handlar om att bygga tät kvartersstad mot Värtan. Det kan också innebära att tillåta de villaägare som vill att bygga tätare på sina villatomter (varför ska kommunen begränsa detta?).

“Vi känner ett ansvar för kommande generationer och deras självklara möjlighet att ha tillgång till grönområden och mark”.
Fantastiskt. Men ni känner alltså inget ansvar för att kommande generationer ska ha någonstans att bo?

Bra Tore! Skönt att någon tänker rätt. Lidingö är en del av Stockholm och behöver anpassas till den utveckling hela regionen står inför.
Det korrekta miljötänket måste ju vara att minska avstånden mellan boende, arbetsplatser och service. Det gör vi knappast genom att säga nej till översiktsplanen. Handeln kräver kundunderlag för att klara konkurrensen och kunderna kräver service och närhet för att känna tillfredsställelse. Sker ingen utveckling finns risk att den planerade köpstaden i Värtan/Djurgården tar över samtidigt som butiker och service på Lidingö får allt svårare att överleva. Resultatet törs jag inte tänka på, men helt klart är att trafiken över bron blir enorm, både med bil, buss, cykel etc. Ni som har tillgång till dessa färdmedel får väl vara snälla och ta med lite av livets nödtorft hem till oss som har svårt med förflyttningen till köpstaden på andra sidan bron. Eller har centern/lidingöpartiet tänkt inrätta en särskild transporttjänst för oss?
Nej tänk om! Jag vill att dagens och framför allt framtidens unga och gamla ska kunna ha ett bra liv här på ön utan att behöva “gå över ån”, för livets väsentligheter.

Varför har alla trott att handling är bästa sättet att visa handligskraft. Att verkligen bevara det som innevånarna betalat för genom sina i genomsnitt 6mln kr villor är väl att ta vara på sina nuvarande kunder o innevånare, speciellt även de ungdomar som redan finns på ön. Alternativet för moderaterna verkar vara att “förtäta” sig in i Hallonbergen, Rågsved eller Rosengård. Varför skulle någon vilja ha det?

1: Det är rimligt att Lidingö kommun är tätbefolkad, eftersom den tillhör den innersta delen av Stockholmsregionen. Från Sergels Torg är det närmare till Torsvik, än till både Globen och Solna Centrum.

2: Andelen pensionärer på Lidingö kommer öka kraftigt det närmaste årtiondet, med minskad skattebas och ökade behov av kommunal service som följd. Det kommersiella utbudet på Lidingö är idag svagt, och behöver beredas utrymme genom funktionsblandning i bostadsområden.

3: Tät bebyggelse är mer ekologisk än gles.

4: Översiktsplanen innehåller framför allt lägenheter, inte villor. För ekologiska mål, och ett ökat antal bostäder med begränsad tillgång på mark, och för en jämnare åldersfördelning, behövs flerbostadshus i stället för villor. Det har den omarbetade planen tagit viss hänsyn till, men den hade kunnat bli ännu tydligare. I vissa områden bör kommunen uppmuntra omvandling av villor till flerbostadshus.

5. De stora naturområdena kommer som sagt finnas kvar. Och hur kan man antyda att översiktsplanen skulle minska vattenytorna kring Lidingö? Den bebyggelse som är mest efterfrågad, är funktionsblandad kvartersstad. Den är ytterst sällsynt på Lidingö idag, men kan tillföras med översiktsplanen.

6. Kommunstyrelsen vill bygga villor i Norra Skärsätra. Det är, som tidigare sagts, slöseri med mark. I det fallet är det bättre att bevara status quo.

Lidingöpartiet har under den fem år långa process med att ta fram en ny översiktsplan inte kunnat presentera ett eget alternativ. Man röstade nej till den förra planen 2002, man röstade nej till att ta fram en ny översiktsplan och man säger nej till det beslut som nu har tagits.

Det enda konkreta som Lidingöpartiet har presenterat är det återremissyrkande som Lidingösidan har valt att publicera. Men det säger i ärlighetens namn inte mycket om vilket Lidingö som Lidingöpartiet vill se i framtiden, det speglar bara en rädsla för alla former av förändringar.

För att inte Lidingöpartiets bild ska stå oemotsagd publicerar jag här mitt inledningsanförande från fullmäktigedebatten, där jag övergripande försöker ge vår bild av hur vi vill att Lidingö ska utvecklas och varför vi ser behovet av en ny översiktsplan som både ger förutsättningar för att utveckla och bevara våra grönområden och samtidigt tar ansvar för regionens utveckling genom att bygga miljösmarta bostäder i kollektivtrafiknära lägen och ge möjlighet till det lokala näringslivet att utvecklas:

“Lidingö är i många stycken ett fantastiskt samhälle. Vi har fina boendemiljöer, bra skolor, en trygg äldreomsorg och nära till naturupplevelser och vatten. Vår närhet till Stockholms innerstad innebär ett fantastiskt utbud av arbetstillfällen, handel, nöjen och kultur. På många sätt är vi som bor här priviligierade.

Med sådana förutsättningar är det lätt att slå sig till ro och tycka att allt ska förbli som det alltid har varit. Men ett samhälle som inte fortsätter att utvecklas kommer istället att degenerera. Vi påverkas också av den utveckling som sker i regionen i övrigt, vare sig vi vill eller inte.

Idag har vi den svåra, men viktiga uppgiften att ta ställning till ett förslag till ny översiktsplan. Översiktsplanen är ett långsiktigt planeringsinstrument som i stora drag anger hur vi vill att Lidingö utvecklas de kommande 20-30 åren.

Vägledande för förslaget har varit att våra sammanhängande grönområden ska värnas och tillgängliggöras, att ny bebyggelse ska koncentreras till kollektivtrafiknära områden på redan ianspråktagen mark och att förutsättningar ska ges så att den lokala servicen kan utvecklas.

Utifrån de många kloka synpunkter som inkommit från Lidingöborna har förslaget reviderats och vissa bebyggelseområden har minskats eller tagits bort, något enstaka har lagts till. Jag vill i sammanhanget rikta ett stort tack till alla lidingöbor som har bidragit konstruktivt med att förbättra förslaget.

Förslaget så som det nu ligger innebär en årlig befolkningsökning på ca 1 %. Då tar vi vårt ansvar för regionens utveckling, men framförallt för att även våra barn och barnbarn ska ha någonstans att bo samtidigt som vi behåller Lidingös särprägel.

Vi tar också vårt ansvar genom att säkra förutsättningarna för det lokala näringslivets utveckling som inte enbart bidrar med arbetstillfällen utan också tillhandahåller viktig service till oss alla.

Bakom huvuddragen i översiktsplanen finns en bred majoritet, vilket känns väldigt bra. Men jag har också stor respekt för att vi inte kan tycka lika i alla detaljer och därför är det viktigt att vi fortsätter att ha en öppen och transparant dialog när vi sedan går vidare med utvecklingsarbetet i de olika stadsdelarna.

Det finns emellertid en fråga som tydligt delar denna församling och det gäller utvecklingen av Centrum-Torsvik. Från majoritetens sida vill vi skapa en attraktiv entré till Lidingö, vi vill tillskapa nya mötesplatser genom parker och torg, vi vill att butiker, restauranger och caféer i Lidingö centrum ska frodas och stå sig i konkurrensen även när Norra Djurgårdsstaden växer fram, vi vill få bort trafikbullret och läka det sår som betongdiket genom Torsvik har skapat. Vi vill tillsammans med SL se över möjligheten att dra om Lidingöbanan via Centrum och Torsvik och vi vill komplettera med nya bostäder i ett mycket centralt och kollektivtrafiknära läge.

Detta är en klok och effektiv användning av mark. Det är miljö- och energismart, det sparar våra grönområden, det ger underlag för den lokala handeln och för bättre kollektivtrafik och det ger människor någonstans att bo.
Även bakom detta synsätt finns det vad jag förstår en bred uppslutning, men det är två partier som sticker ut, Center- och Lidingöpartiet. Två partier som hittills inte har kunnat berätta vad de själva vill, bara vad de inte vill. Två partier som vill folkomrösta om hela översiktsplanen när konflikten handlar om ett av sexton utvecklingsområden. Två partier som vill återremittera hela översiktsplanen i avvaktan på att 23 utredningar som hör till ett annat ärende ska bli klara.

För så är det, översiktsplanen ska visa på huvuddragen i den kommande planeringen, medan det är i planprogram, detaljplaner och bygglov som man bestämmer detaljerna och vad som verkligen får göras.

Detta vet naturligtvis Center- och Lidingöpartiet, ändå föreslår man på fullaste allvar att vi i praktiken ska vända på logiken. Att vi först ska bestämma alla detaljer, sen ange inriktning. Det är ungefär som om vi först skulle bygga ett hus och när det är klart ber vi arkitekten ta fram en planritning.

Samma brist på logik uppenbarar sig när Centerpartiets Ulrika Sandell, i sin andra roll som ordförande i Kottlasjöns Vänner, kräver att norra alternativet ska tas bort från Södra huvudledens utredningsområde.

Vägfrågan är komplicerad och många olika intressen står mot varandra. Det måste vi ha stor respekt för samtidigt som vi måste ta ansvar för samhällsutvecklingen. I översiktsplanen tas inget beslut om hur vägfrågan ska lösas, däremot är det nog klokt att inte i förväg begränsa de möjliga alternativen.

Till Center- och Lidingöpartiet vill jag nu ställa en fråga. Är det inte dags att ni nu äntligen talar om för lidingöborna hur ert eget alternativ ser ut? Hur vill ni att Lidingö ska utvecklas? Hittills har ni bara ägnat er åt att peka finger åt majoriteten och att säga nej.

Att ta fram översiktsplanen har varit en öppen och transparent process. Arbetet startade redan för 5 år sedan och har innefattat utredningar, medborgardialoger och politiska debatter. Olika synpunkter och intressen har vägts mot varandra på ett balanserat sätt men nu är det dags för oss förtroendevalda att ta vårt ansvar, det vi är valda för, och ange riktningen för framtiden.”

Tore har rätt på många punkter och framförallt i teorin, men mot hans argument måste ställas följande:

1. Lidingö är redan en av landets och länets mest tättbefolkade regioner

2. Ön har redan en kritisk befolkningspopulation och skatteunderlag för att värna ett blomstrande näringsliv, bra skolor och en väl fungerande omsorg. Det behövs inte en tillväxt för att värna dessa områden, vilket moderaterna hävdar. Snarare behövs en tydlig politik och effektivitet i kommunen för att vi skall ha råd att leverera dessa tjänster med hög kvalitet.

3. Under den moderata hegemonin som Claes B helt riktigt hänvisar till har miljö- och kulturmiljöfrågor aldrig stått i centrum. Bristen på agerande i motsatt riktning skapar en ökande oro hos många av oss på ön boende.

4. Inflyttningen till Stockholmsregionen kommer i stor utsträckning att bestå av ungdomar, färdigutbildade studenter, invandrare och omflyttning från orter utan arbetstillfällen (se undersökning från Arbetsmarknadsdepartementet). Dessa personer kommer inte att på något sätt flytta till Lidingö där genomsnittsvillan nu passerat 6 mkr. Tyvärr kommer dessa inflyttade att hänvisas till ytterförorterna vare sig vi vill eller ej.

5. Majoriteten av de röstberättigade och skattebetalande på Lidingö har sökt sig hit för kombinationen av närhet till city, vatten, grönområden, varierad bebyggelse, varsam exploatering, miljön, naturen och kulturmiljön och detta måste respekteras av våra folkvalda politiker.

6. Ökad densitet i redan bebyggda områden riskerar att skada dessa strukturers prägel, speciellt i de områden som har stor natur- och kulturhistorisk betydelse som t ex Norra Skärsätra. Därför måste sådant ianspråkstagande ske med dessa värden för ögonen och inte med tillväxt för tillväxtens skull.

Det finns en falsk tro att man värnar miljön genom att bygga glest. I själva verket är det tvärtom.

Stockholmsregionen kommer växa med en halv miljon invånare under planperioden, och de nya människorna måste bo någonstans. De flesta arbetsplatser kommer finnas i korridoren Norrmalm-Solna-Kista.

Alternativet till förtätning i den inre Stockholmsregionen, dit Lidingö hör, skulle vara många kvadratkilometer av villamattor i Sigtuna, Norrtälje och Nynäshamn. Sådana projekt ger större ingrepp i naturlandskapet, längre pendlingsvägar, sämre kollektivtrafik, långsammare bilköer och mer utsläpp, än tät funktionsblandad bebyggelse.

Översiktsplanen innebär att de sammanhängande naturområdena i Elfvik, Långängen och Grönsta bevaras, och att bostadstillskottet framför allt sker genom förtätning i lägen med tillgång till kollektivtrafik. Det är alltså förvirrande att prata om “sönderexploatering”.

Jag har tre barn i åldrarna 10-17 år som alla går i skolan på Lidingö. Mina barns miljömedvetande är mångt mycket mer omfattande än mitt eget. de värnar om det nära miljömedvetandet i hemmet men också på Lidingö i stort. Deras engagemang i bevarandet av Lidingö som en grön ö samt att utveckla den miljösmart är stort. Detta till trots att de inte representerar något politiskt parti. Det råder säkert ingen tvekan att Lidingös ungdomar står närmare Lidingöpartiet än Alliansen i sitt tänk.

Oavsett – lyssna till ungdomarna! Finn forum för att göra så. De är vår framtid! Det vi lämnar efter oss blir deras arv!!

Jag tycker att det är jättebra att det tas ett samlat grepp om Torsviksområdet. Det går att göra något riktigt bra där!

Däremot är jag emot att man skall gå in och peta i områden som redan är bebyggda. Låt dem vara. Varför skall de vara utredningsområden. Alla små förändringar kan ju hanteras inom nuvarande detaljplaner. För mig låter detta bara som om man skall fortsätta att exploatera.

Varför denna ständiga polemik? Moderaterna vill exploatera sönder Lidingö och Lidingöpartiet vill behålla allt oförändrat, Båda är lika mossiga. Båda är lika bakåtsträvande. Och båda är lika otidsenliga. Den stora skillnaden är att Lidingöpartiets förslag åtminstone inte förstör/förvanskar Lidingö – vilket moderaternas förslag definitivt gör. Så tvingas jag välja av två onda alternativ så väljer jag trots allt Lidingöpartiets linje.

Slå samman partierna så får vi kanske trots allt det Lidingö som majoriteten av oss som bor här vill ha – dvs en blomstrande, tillväxande, miljömedveten kommun som sätter hälsa, miljö, natur och kulturmiljöer i fokus. “Tillväxt med ansvar” borde vara slogan.

Det som , trots allt, skrämmer mig mest av allt just nu är moderaterna. Deras hegemoni på ön har gjort dem fartblinda, okänsliga och med total avsaknad av lyhördhet. Steg för steg riskerar Lidingö att monteras ned……… Detta tror jag inge av oss vill vara med om!

Bra Tore!
Lidingöpartiet har varit pensionsmässigt länge, och det vore skönt om vi slapp lyssna på deras “bakåtsträveri”. När snittåldern på deras åsiktsapparat är över 70 så borde dom nog ta och tänka efter själva…
Till och med jag, som är lika gammal som hela Lidingöpartiet tillsammans, förstår bättre.

Lidingöpolitiken domineras av seniorer, som i denna fråga finns på bägge sidor. All respekt till dem. Ungdomarna har tyvärr lyst med sin frånvaro. Varför låtsas Lidingöpartiet att de unga lidingöborna skulle stå på deras sida? Jag utmanar er att presentera åtminstone en liten skara Lidingöpartister som är under 30 år.

Vad är en “småskalig skärgårdskommun”? Nacka, Värmdö och Österåker är med och delar ansvaret för den skriande bostadsbristen i regionen, och de ligger betydligt längre ut i skärgården än Lidingö.

Att använda miljöargument är hycklande av ett parti som medverkar till utglesning och fortsatt bilberoende i stockholmsregionen, när fordonsutsläpp är den enskilt största miljöboven.