Har sällan läst en så insiktsfull kommentar här på Lidingösidan som den som Henrik Åkermark skrivit nedan.

En exploateringschef som inte klarar av att planera för en spårväg i gatumiljö är det väl lika bra att Stockholms stad blir av med! Det blir otroligt tjatigt att höra Stockholms Handelskammares utsedda eller självutnämnda ombud utgjuta sitt spårvägshat i tid och otid.

Tur att kulturnationen Frankrike inte har exploateringschefer av Stockholms stads uppenbart mediokra karaktär. Då hade man inte byggt 20 nya spårvägsnät i franska städer under de senaste dryga 20 åren, vilket man gjort.

Det vore nyttigt för Stockholms planeringsfolk att lyfta blicken lite och åka utrikes någon gång och se hur det fungerar ute i stora vida världen! Där förnyar man stadskärnorna genom att introducera modern spårvägstrafik. I Stockholm verkar tiden dessvärre gå bakåt!

Ibland undrar jag vilka krafter som egentligen styr det intensiva spårvägshat som uppenbarligen florerar i just Stockholm stad? Så är det inte på andra håll! Huddinge vill ha Spårväg syd, Sundbyberg vill ha utbyggd Tvärbana. Malmö, Lund och Helsingborg vill ha ny spårväg och tycks ha goda chanser att få det också genom Sverigeförhandlingen. Men Stockholms stad vill tydligen stanna kvar i ett gammalt 60-talstänk med bilar och bussar och ett evigt tjat om utbyggd tunnelbana till vilket pris som helst. Man undrar varför? Nån som vet? Eftersom spårvägshatarna ofta propagerar för tunnelbana kan det inte vara kostnaderna man oroar sig för. Tunnelbana är alltid dyrast!

Tyvärr är det nog så att uttalandet om Spårväg City från Mårten Frumerie speglar Stockholm stads och Landstingets syn inte bara på Spårväg City utan också på Lidingö. Man har naturligtvis en egen agenda som man följer. När Frumerie dels talar om problem med korsande spår och nyttofaktor ser vi vartåt det lutar. (Vet för övrigt inte om han ser samma problem med korsande gator som hinder för stadsutveckling?)

Dyra outnyttjade spårvägshallar förberedda för utbyggnaden, trängselskatt för att ta sig till Ropsten och minskad och snart stängd infartsparkering. Det är bara några exempel på vad vi sett och en indikation på vad vi kan vänta oss.

När vi dessutom utsätts för utpressning i Sverigeförhandlingarna blir bilden än klarare. Är det någon som tror på att det kommer att satsas 3 miljarder på drygt 1 km tunnelbana till Lidingö även om det skulle innebära vissa fördelar? Icke!

Nyttofaktorn kommer att stoppa det när vi väl accepterat 5900 lägenhetsenheter.
Vi skall och vi måste utveckla Lidingö, men inte på grund av utpressning, utan för att vi vill och för att det stärker kommunen och gagnar de som bor här och de som vill flytta hit.

Vi behöver en helt annan, starkare och kompetent förhandlingsgrupp i Sverigeförhandlingarna för att inte bli bortgjorda av erfarna och slipade förhandlare.

Först då har vi en chans att uppnå det som är bäst för oss här på ön. Först då kan vi inte försvarslöst utsättas för och acceptera utpressning.