Det är i mina ögon helt oförsvarligt att fortsätta att driva en gymnasieskola som går med hela 7 miljoner kronor i underskott årligen. De slantarna gör definitivt bättre nytta inom förskolan, grundskolan eller omsorgen av de äldre på ön!

Att utöver skolpengen skjutsa in 7 miljoner för att finansiera “luft” är knappast konkurrensneutralt mot de enheter som tvingas gå runt på enbart skolpengen. Att subventionera ett kommunalt gymnasium på detta sätt är dessutom inte lagenligt. Lagen kräver att kommunerna ersätter kommunala och fristående skolor likvärdigt. Lägger man in 7 miljoner extra utöver skolpengen till Gångsätras elever kan det leda till att kommunen tvingas betala motsvarande högre belopp för alla sina gymnasieelever oavsett var de går. Det skulle inte förvåna om fristående skolor vid fortsatt drift av Gångsätra reagerar på denna skattesubvention och att staden kan tvingas höja sin skolpeng. Då talar vi inte om några 7 miljoner längre.

Under det här decenniet ökar antalet elever i grundskolan med ca 1.000 varför det verkar klokt att, som tydligen föreslås, inte göra sig av med lokalerna utan att använda Gångsätra gymnasium för att tillgodose andra verksamheters, inte minst grundskolans, ökade lokalbehov. Tids nog, dvs då 2010-talets grundskoleelever blir gymnasister, finns det troligen ett elevunderlag som eventuellt kan innebära att Gångsätra gymnasium återuppstår.

Det står i pressmeddelandet att det smygs. Svårt att smyga när allt är offentligt och dessutom har jag läst det i tidningarna några gånger.

Faktum kvarstår. År efter år går Gångsätra back ekonomiskt. Eleverna sviker. Skolan blir då halvtom. Eller heltom. Full av lärare, tom på elever. Är det försvarbart? Är det det som kallas att “satsa sig ur krisen”? Ska vi pumpa in pengar i ett stort svart hål, till ingen nytta?

Jag var på nåt politiskt möte någon hade anordnat under våren. Där sa dom att antalet gymnasiemogna elever minskar hela tiden just nu. OCh andelen av dessa som väljer Lidingö blir färre, särskilt märkbart på Gångsätra. Tror jag hörde att antalet gymnaiseelever nu jämfört med innan räcker för att fylla endast ett halvstort kommunalt gymnasium, inte två halvstora. För Lidingös gymnasier är nästan som små sörgårdsidyller jämfört med många andra gymnasier. Det är bra och skapar trygghet.

Men byggnaden blir ju kvar. Tyckte det stod här på sidan. Behövs den senare går den att återanvända. Annars kan man ju starta ett fristående gymnasium. Det finns väl inget på ön? Så är den saken ur världen, alla får ju skolpeng. Dalenum har ju tom mark.

Vet inte vad det är för något med folkomröstning, så länge jag bott här har jag inte hört talas om den eller röstat själv. Så det var väl på stenåldern. Det har ju hänt lite sedan dess. Det är fritt val till gymnasiet numera, ingen tvångsplacering vid den skola som av en slump råkar ligga närmast, oavsett pedagogisk inriktning, kvalitet eller typ av gymnasieprogram. Eller tycker V att skolan ska finnas kvar enbart för att något röstat ja för hundra år sedan? Saker och ting förändras. När folket får makten i egna händer så väljer de fritt och då har inte Gångsätra fallit dem på läppen. Så enkelt är det. Sen får V gråta hur mycket de vill. Men starta en egen liten gymnasieskola, det går alldeles utmärkt, typ i Dalenum.

Nej, koncentrera resurserna till en kvalitativ och bra gymnasieskola, i stället för att bevara ett gymnasiemuseum över en svunnen tid.

Det är inte ofta jag håller med V i politiska frågor men här har man helt rätt. Det är självklart att eleverna gynnas av ha två lagom stora skolor med trygg miljö där bra skolkänsla skapas istället för att försöka skapa en gigantisk skola som därmed blir opersonlig och mindre trygg. Det är omöjligt att personal och elever ska kunna lära känna varandra på samma sätt i en så stor skola.

Vidare kommer en ihopslagning av skolorna innebära en än större flytt av skolelever till Stockholms kommun. Istället för att skjutsa eleverna ut från Lidingö borde man från kommunens håll satsa på att vilja få dem att stanna för att få en levande kommun.

Hej

Jag förstår inte riktigt argumentationen. Varför skulle en enig utbildningsnämnd styra (v):s åsikt i fråga om Gångsätra? Jag har aldrig sett politisk konsensus som något nyttigt. Vi anser att den folkomröstning om skolsammanslagning som gjorts på Lidingö talar sitt tydliga språk. Lidingöborna ville ha två gymnasieskolor. Att satsa sig ur Gångsätras kris istället för att sticka benen i vädret är vår politik.

Vad beträffar dina drapor om Berlinmuren var jag inte föddd när den föll, den har varken med mig eller den politik mitt parti driver idag att göra. Denna typ av osakligheter tenderar av någon anledning att komma från folk som vet ytterst lite om Vänsterpartiet Lidingö. Paul Lindquist har vid ett flertal tillfällen berömt oss för att vi tar ansvar för att lägga genomtänkta och finansierade budgetar. Vi kommer att ta fram en sågan även i år, meni vår budget finns Gångsätra Gymnasium kvar.

Vi är vidare övertygade om att det är viktigt att satsa på ele ver med särskilda behov. Dock är vi lika övertygade om att de elever som behöver olika typer av stöd även behöver trygghet och kontinuitet och att detta uppnås lättare i en liten skola än en stor.

Mvh
/Jonas Lundgren, (v)-Lidingös kommunpolitiska grupp

Seriöst, har Vänsterpartiet missat något? En helt enigt utbildningsnämnd tog beslut om att utreda frågan om att slå samman Lidingös båda gymnasieskolor förra hösten. Stod ju i tidningarna om detta. Nu verkar denna utredning klar och slutsatsen uppenbar. Gångsätra blöder kraftigt. Elever väljer andra skolor. Hur stora måste förlusterna bli innan V inser fakta? Ska Lidingö ha en gymnasieskola full av lärare men tom på elever? Men det här med utbud och efterfrågan har aldrig varit Västerns bästa gren.

För i vänsterns värld finns hur mycket pengar som helst. Och så verkar det som V ännu inte accepterat att eleverna fritt kan välja vilken gymnasieskola som helst i hela stockholmsregionen. Men det kommer nog. Berlinmuren har ju faktiskt fallit. Det är nya tider nu.

Men kanske är det så att V vill driva Gångsätra och pumpa in massor av pengar av nostalgiska skäl till gigantiska förluster, i stället för att satsa på de svagaste eleverna med de största behoven så att de kan klara målen på likvärdiga villkor.