"Ett tryggt Lidingö kräver lokala poliser"

måndag 1 september 2014 14:57

Ett stort antal kvinnor har under en längre tid utsatts för överfall på Lidingö. Det skapar oro och en känsla av otrygghet att ingen gärningsman eller gärningsmän har kunnat gripas för denna allvarliga brottslighet. Dessa brott sätter dock ljuset på ett stort samhällsproblem: vissa mäns våld mot kvinnor.

Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristande jämställdhet och något som vi från politikens håll tar på största allvar. Vare sig vi talar om våld i nära relationer, hedersrelaterat våld, våldtäkter eller överfall mot kvinnor på stan så är det i grund och botten en fråga om jämställdhet.

Vi måste göra mer för att öka tryggheten. Detta kräver att polisen finns där medborgarna finns. Lidingö behöver fler närpoliser och ansikten som de boende på ön känner igen samt en polisiär närvaro dygnet runt. Lokalt förankrade poliser får inte bara finnas på pappret. Långsiktigt lokalt polisarbete måste bedrivas med örat mot marken och fredas från centrala utredningar och utryckningsverksamhet.

Polisen och kommunen måste gå hand i hand i kampen mot brottsligheten, oavsett om vi talar om ungdomsbrott, internationella stöldligor, grov organiserad brottslighet eller ensamma galningar. De krav på samverkan som finns mellan kommun och polis får inte utgöra ett villkor för lokal närvaro utan snarare ett komplement som ytterligare förstärker arbetet, inte minst i förebyggande syfte.

Kommunerna ska bidra i trygghetsarbetet, men polisen ansvarar ytterst för att jobbet blir gjort. Medborgarna satsar varje år över 40 miljarder kronor som fördelas mellan polis, åklagare, domstolar, kriminalvård och de andra myndigheterna inom rättsväsendet. Det är över 10 miljarder kronor mer än 2006 då Folkpartiet och Alliansen tog över regeringsmakten.

Och det har gett resultat. Den gamla S-retoriken om nyutbildade poliser, men med ständiga neddragningar, ersattes av ett nettotillskott av verkliga poliser. På åtta år har vi ökat antalet poliser med ungefär 2 500, och vi har ökat antalet civilanställda inom svensk polis med ungefär 1 300.

Vi måste också stärka skyddet för hotade kvinnor ytterligare. De kontaktförbud som finns för att skydda utsatta kvinnor överträds allt oftare. För att komma till rätta med denna allvarliga utveckling behövs förändringar i lagstiftningen. Vi måste bland annat öka användningen av elektronisk fotboja, där kontaktförbud med fotboja ska kunna beslutas om som en förstahandsåtgärd och betydligt tidigare än vad som görs idag. Både hotbilden och offrets rätt till rörelsefrihet ska väga tyngre. Det är också rimligt att införa kommunalt tillträdesförbud för den som hotar. Personen som hotar får med detta vara var som helst i hela världen – utom i den kommun där kvinnan han hotat och misshandlat befinner sig. Hon ska aldrig behöva leva med rädslan att stöta på sin plågoande på ICA. Detta en avgörande frihetsfråga.

Folkpartiet liberalerna och regeringen arbetar mycket aktivt för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Sedan 2006 har en mängd viktiga insatser på detta område och ett omfattande arbete pågår. Skyddet mot trakasserier och förföljelse, så kallad stalkning, har förstärkts och kommunernas ansvar för stöd till våldsutsatta har tydliggjorts. För att ytterligare stärka det straffrättsliga skyddet mot upprepade kränkningar från en närstående har Riksdagen på regeringens initiativ beslutat om straffskärpningar för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning.
Med våra tydliga prioriteringar uppgår nu samhällets samlade satsningar för att bekämpa mäns våld mot kvinnor till cirka 1,5 miljarder kronor. Detta saknar motstycke i jämställdhetsarbetets historia.

Vi är tydliga: den som slår ska lagföras och brottsoffret ska skyddas. Men vill vi nå en riktig förändring så måste samhället också konfrontera de bakomliggande värderingar och attityder som bidrar till våldsutövandet.

Vi måste aktivt arbeta med ungas, framförallt pojkars, inställning till våld. Redan på förskolan måste alla barn få lära sig att man inte löser dispyter genom att slåss. Vi måste ge alla individer rätt verktyg att hantera konflikter och aggression. Vi tror att tydlig jämställdhetsfokus inom skolan är en viktig del i detta arbete.
Rätten att inte utsättas för våld är en fråga om demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter.

Mycket är gjort, men det är tyvärr väldig mycket kvar att göra.

Johan Pehrson (FP), rättspolitisk talesperson
Rebecca Krus (FP Lidingö) ledamot i polisnämnden

Dela "Ett tryggt Lidingö kräver lokala poliser"

Kommentarer