"Makten berusar"

lördag 13 september 2014 15:16

Ulla Lundh, volontär under många år på Lidingö Hospice, Ann Sjöborg, anhörig som förtvivlat kämpat för att få in sin mamma på Hospice och jag, också anhörig, träffade Paul Lindquist första gången i november 2004. Hospice var då nedläggningshotat p.g.a. stora besparingar i kommunen. Sedan dess har vi tre opolitiska medborgare haft otaliga möten med politiker och tjänstemän inom förvaltningen.

Inför valet 2006 skrev mängder av lidingöbor på protestlistor mot nedläggningsbeslutet men listorna uppfyllde inte alla formkrav och nonchalerades därför i stadshuset. M och Fp var fast beslutna om att lägga ner Hospice.

Under 2009 lade stadens biståndsbedömare succesivt in helt fel patientkategori. Den utomordentligt palliativt kompetenta personalen kunde inte påverka situationen och finna sig i att avdelningen blev ett blandat korttidsboende. Landstinget erbjöd staden att gratis få specialistläkare från Radiumhemmet, Karolinska Sjukhuset, men krävde att endast patienter i behov av palliativ vård skulle vårdas där. Lidingö stad bröt ensidigt mot avtalet trots påstötning från Karolinska sjukhuset, som då drog in läkartjänsten vid årsskiftet 2009-2010. Nedläggningen var ett faktum. Lidingö erbjöds i stället läkare med inriktning på geriatrik och under första halvåret hann fem-sex olika läkare passera revy. Den erfarna personalen slutade och kan nu använda sin kompetens på andra palliativa enheter.

Den politiska majoriteten ansåg i sin ovilja/okunnighet att Hospice fungerade bra med två-tre läkartimmar i veckan! Trots att Lidingö Hospice var nedlagt så fortsatte Paul Lindquist och andra envist att påstå att Hospice fungerade.

Den politiskt helt obundna ideella föreningen Lidingö Hospice Vänner bildads i mars 2010 och Ulla Lundh blev vår första ordförande med ungefär 800 medlemmar. Vi ville sprida kunskap om vad palliativ vård innebär till skillnad från generell geriatrisk vård och bjöd årligen in erfarna talare till kunskapsforum. Vi trodde i vår enfald att politikerna skulle fatta andra beslut om de hade mer insikt.

Inför valet 2010 gick samtliga partier till val på att det skulle arbeta för att ett riktigt hospice skulle återupprättas. Glädjen var initialt stor men grumlades ganska snabbt. Under mer än femton månader var det knäpptyst från M, Fp och Kd i Äldre-och handikappnämnden om Hospice. C och Lp tvingade fram att Hospice skulle vara en stående punkt på nämndens agenda. Ett samarbetsavtal slöts mellan landstinget, Förenade Care och Lidingö stad från april 2012 till april 2015 och det pågår nu. Mycket duktig och energisk läkare försökte få Hospice att fungera bra igen. Lidingö har som tidigare svårt att leva upp till vårdavtal och har uppenbarligen svårt att locka till sig kompetent personal. Många tjänster är vakanta så man hankar sig fram med vikarier med skiftande palliativ erfarenhet.

Under vintern 2012-2013 stod många sängar tomma på Hospice trots att cancer inte tar semester. Vid besök på olika avdelningar på Danderyds sjukhus ställdes frågan varför de inte remitterade patienter till Lidingö Hospice. Det visade sig att det inte visste att Hospice börjat fungera igen. Det fanns ingen som helst skriftlig information på Danderyds sjukhus. Detsamma gällde Karolinska Sjukhuset. Efter samtal och mail med kuratorer och planeringssjuksköterskor kom patientflödet igång. Förvaltningen lyfte inte ett finger.

Under 2013 blev palliativ vård egen godkänd medicinsk specialitet. Från januari 2014 infördes Lagen om valfrihet (LOV) inom sluten palliativ vård. Det innebär att patienter som remitteras till den vårdformen själva får välja var de vill vårdas. För att sluta vårdavtal med landstinget krävs att vårdgivaren uppfyller en hel mängd krav, som den egna professionen och landstinget ställer. Lidingö klarar inte det eftersom kommunen inte får anställa läkare. Denna stora förändring som införande av Vårdvalet innebar hade varken Paul Lindquist, Jessica Sjöstedt, ordförande i nämnden, eller ledande tjänstemän inte en susning om. Det var Lidingö Hospice Vänner som informerade om det. Kunskapen om situationen för svårt sjuka i livets slutskede har varit och är tyvärr fortfarande skrämmande hög inom både förvaltning och delar av nämnden trots lobbyarbete från C och Lp. De två partierna har alltid jobbat aktivt för att rädda Hospice.

Ann Sjöborg, styrelsemedlem i vår förening, var den som först av alla genom personliga kontakter tipsade Praktikertjänst om att Lidingö behöver en godkänd/certifierad vårdgivare som kan driva Lidingö Hospice efter april 2015. Paul Lindquist försöker åter att obefogat ta åt sig äran. Det är en tämligen konstig historiebeskrivning som kommunalrådet ägnar sig åt som räddade Hospice från sin egen plan på nedläggning.

Det är med stor sorg och besvikelse som jag läste Paul Lindquist inlägg på Lidingösidan. Att kalla Lidingö Hospice Vänners arbete att rädda Hospice för ”återkommande krypskytte” passerar anständighetens gräns. Det är beklagligt!

Eva Wieslander

Dela "Makten berusar"

Kommentarer