Jag tycker att det var en bra debatt och tycker det var roligt att så många av er kom.
Men att införa marknadshyror vore en katastrof, det kommer att slå helt fel för det kommer att bli de fattiga och de rika.

Många kommer att tvingas ta försörjningsstöd ifrån kommunen. Det kommer att drabba många låginkomsttagare.

Bostadsbristen är ett ständigt återkommande ämne. Vare sig ökad byggande eller marknadsanpassade hyror var för sig löser problemet och allra minst det på kortare sikt. Man missar dessutom, eller medvetet bortser, från i sammanhanget mycket viktiga omständighet att rörligheten på bostadsmarknaden är hämmad på grund av en flyttskatt på 22 %, som dessutom inte beaktar inflationen.

Minskad rörlighet leder dels till ökade priser (utbud och efterfråga) och dels till bostadsbrist. Medellängden på småhus innehav i Sverige i början av seklet var 28 år och har nu ökat. Det är nästan en självklarhet att skattesatsen utan inflationsskydd dämpar i mycket viljan att byta bostad då efter långtidsinnehav är nettot efter skatt, mäklararvode och flyttkostnaden otillräckligt för att införskaffa nytt bostad, av samma kvalitet, på en marknad med superinflaterade priser. Med andra ord flyttar man då från stort, centralt och billigt boende till mindre, dyrare och mer perifert boende.

Bostadsbristen kan inte lösas enbart med ökad byggande, lämpligare och mer realistisk hyressättning eller reformerad flyttskatt. Det behövs ett batteri av samverkande åtgärder. För det krävs mindre hårdnackad sekteristisk rikspolitik.

Tack Carl-Johan för en bra debatt. Det finns ett uttryck som säger, man hör det man vill höra. Det passar bra som inledning i min kommentar till ditt inlägg.
Bland åhörarna fanns dem som vittnade om erfarenheten av att som hyresgäst få ett besked av Lidingös styrande koalition att omstrukturering av Lidingöhem skulle innebära en hyreschock för de äldre som bor på Tor, en hyreshöjning på närmare 40 procent.
En åhörare berättade om sin situation som kroniskt sjuk och den oro och rädsla hon kände för att riskera att hamna på gatan, utifrån att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill införa marknadshyror.
Moderaterna vill dessutom höja skatten och sänka ersättningsnivåerna för dem med lägst inkomster: kroniskt sjuka och funktionshindrade med sjukersättning, enligt nya beräkningar.
Moderaterna skriver i sin vårproposition att »fortfarande lönar det sig inte tillräckligt att gå från bidrag till arbete« och vill därför ta bort den skattesänkning som den nuvarande regeringen riktade mot personer med sjukersättning.
Klyftan mellan de med hel inkomstrelaterad sjukersättning och en arbetstagare med genomsnittslön har ökat och är idag 161 procent.
300 000 personer som idag redan har de lägsta inkomsterna, kroniskt sjuka och funktionshindrade med sjukersättning, skulle med Moderaternas förslag få en ökad skatt på mellan 4 och 23 procent. När man sätter siffror och ställer upp Moderaternas förslag ser man snart att de bygger mer på retorik än logik. Moderaterna vill höja skatten med 10 procent för de som är fattigast för att finansiera en skattesänkning för arbetstagare och pensionärer. Men att ta från de fattigaste ger inte mycket klirr i statskassan, bara en halv miljard kronor. De planerade skattesänkningarna däremot kostar 40 miljarder kronor.
Sveriges inkomstklyftor ökar snabbast bland alla världens utvecklade länder. En orsaken till det är att ersättningarna i socialförsäkringen inte har räknats upp med löneutvecklingen, utan endast med inflationen – som ökat med ungefär hälften så mycket som lönerna.
Moderaternas förslag är anmärkningsvärt med ojämlikheten som bakgrund och flera nationalekonomer och forskare varnar för en utveckling när klyftorna i ett samhälle ökar för mycket och för snabbt.
Man häpnar över blindheten, att Moderaterna inte förstår att de är inne på en farlig väg. Den här frågan handlar egentligen inte om höger och vänster, utan om anständighet. Kristerssons borde skämmas över sin brist på empati och omänsklighet, men det gör varken han eller Moderaterna.
Moderaterna föreslår också i sin vårbudgetmotion att nivån i sjukersättning sänkas. Det skulle innebära en sänkning av garantinivån, alltså bidragsdelen i sjukersättningen, från 2,53 till 2,45 prisbasbelopp för dem som har haft låga eller inga inkomster.
Partiet vill även se en sänkning av den inkomstrelaterade ersättningen från 64,7 till 64 procent av tidigare lön.
Moderaternas aktuella förslag om försämringar för personer med sjukersättning, genom höjd skatt och sänkt ersättningsnivå, skulle minska sjukersättningen i genomsnitt från cirka 8 100 kronor till 7 700 kronor i månaden efter skatt.
Moderaterna vill införa ersättningsnivåer som passerat alla gränser vad det går att leva på. En sänkt ersättning om 400 kronors försämring på den här nivån är jättemycket. Det kan för den drabbade skillnaden mellan att ha råd med sina mediciner, besöka läkare och åka kollektivtrafik, eller inte.
Jag hörde ingen åhörare uttrycka oro över vårt ställningstagande om att hyrorna även fortsättningsvis ska förhandlas mellan fastighetsägare och Hyresgästföreningen.
Däremot talade jag en stund efter debatten med en åhörare om innebörden av marknadshyra vilket skulle kunna innebära hyreshöjningar på mellan 30 – 60 procent, på Lidingö. Hon skakade uppgivet på huvudet och sa att det är uppenbart att hon och Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ”lever i skilda världar. I högerns värld finns varken empati eller anständighet”.

Jag vill också tacka för en bra debatt men tycker nog att Carl Johan Schillers kommentar om att Liberalerna delvis skulle vara nöjda med dagens bostadsmarknad är rätt märklig. Vi har ett antal förslag till att förbättra bostadspolitiken bl a förenkla plan- och byggreglerna, sänka flyttskatten istället för dagens höga räntesubventioner och införa en skattegynnat bosparande så att det ska löna sig att spara till en bostad istället för att låna. På Lidingö vill vi bl a utveckla Lidingö centrum med mer handel och bostäder och bygga bostäder till både ungdomar och äldre.

Det jag tar med mig från debatten var bl a

Att varken Moderaterna, Lidingöpartiet eller Kristdemokraterna vill bygga bostäder nästa mandatperiod för ungdomar.

Att Moderaterna, Lidingöpartiet och Kristdemokraterna ansåg att Lidingö stad med hög kompetens och kvalitet kunde äga och driva äldrebostäderna på Lidingö men inte kunde förklara varför kommunen inte kunde göra det samma Lidingöhem.

Slutligen att Moderaterna, Lidingöpartiet och Kristdemokraterna alla lovade att påbörja byggandet av ett Tor 2 i Lidingö centrum i förra valet. Kristdemokraterna återanvänder samma valbudskap i valet 2018. Men under hela mandatperioden har ingenting skett. Tor 2 har varken börjat planeras eller byggas.

Marknadshyror eller ej är nog inte huvudproblemet.

Det är bostadsmarknaden som är dysfunktionell som i grunden bottnar i ett för litet utbud.

Framför allt behövs det byggas nya bostäder som råder bot på bostadsbristen. Sveriges befolkning växer och våra unga kan ha svårt att hitta en egen bostad.

Snarare bör Lidingös invånare tillika väljare ställa sig frågan vad det kommer innebära över tid för den egna familjen att det inte byggs i en takt som motsvarar efterfrågan.

Resultatet kan bli att barnen väljer att flytta till en annan ort eller land för studier framtida bosättning.

Jag delar Daniels uppfattning att det var en bra debatt.

Det mäst slående var att när publiken fick ställa frågor visade sig dagens system ha många brister. I princip samtliga frågeställare var på ett eller annat sätt missnöjda och oroliga.

Samtidigt var vänstern, sossarna, mp och delvis Liberalerna nöjda med dagens system!

Vi i KD vill se en bättre bostadsmarknad! Då krävs det nya lösningar. Marknadshyror är en del i det.

Carl-Johan Schiller (KD)