Inger Grimlund: Skål för en härlig fest

tisdag 13 december 2016 00:01

Att avsluta Nobelfesten i Stockholms stadshus efter att ha klättrat upp på taket för att kunna se fyrverkeriet bättre, och detta efter att ha suttit vid ett långbord och ätit ”resterna från den rike mannens bord”, om det berättar Inger Grimlund i sitt aktuella kåseri.

Jag sitter som klistrad framför TV:en. Är glad över att vara ensam, att inte ha ett gäng gäster som sitter och väntar på en Nobelmiddag, dricker champagne och hänger sig åt julklappstankar – hur, var och när. Det finns mycket att tala om så här före jul. Och visst kan man dela idéer och få tips om hur julen kan firas med ett antal små barnbarnsbarn runt granen och hur man kan dela på en tomte om så skulle behövas.

Den här dagen, den 10 december, sitter jag framför min TV-apparat och nöjer mig med att knapra på en pepparkaka, förgylld med lite smör och gorgonzola. Ett glas äppelmust hör till – med detta är jag nöjd och belåten. Kan utan avundsjuka se hur de olika rätterna bärs in i Blå Hallen till de 1 220 gästerna som sitter där i prydliga rader med armlängds avstånd mellan kuverten.

Det är faktiskt så att jag en gång varit med om att duka Nobelborden och den kungliga delen till på köpet. Året var 1991 då den nya Nobelservicen presenterades – hemligt in i det sista.

I reportage jag skrev för Gourmet kunde jag alltså inte få med bilder av Karin Björkquist härliga porslin eller Gunnar Cyréns höga guldskimrande vinglas och bestick. Det som den gången satte myror i huvudet på serveringspersonalen var hur man skulle hantera soppskålarnas små lock – skulle de läggas bredvid besticken? Och hur skulle soppan serveras, färdigupphälld i skålarna eller skulle den serveras i skålarna vid bordet. Och – hur gjorde man med locken. En detalj kanske – men viktig.

Jag minns faktiskt inte hur de löste problemet, i vilket fall som helst gjorde Nobel-servisen succé och i dag kan du faktiskt köpa den på postorder.

Det här året firade Nobelmiddagen 90 år, vilken ynnest att då få agera som såskock och jobba i köket med det proffsiga kockgänget. Vi var lovade en måltid efter vårt slit och så blev det. När gästerna gått dukades det upp ett långbord med ”resterna från den rike mannens bord”. Till vår sorg visade det sig att all champagne gått åt men visst fanns det några buteljer vin som vi fick ta del av.

Det var hur kul som helst. Då fick en av de erfarna kockarna en bra idé – vi klättrar upp på taket så att vi kan se fyrverkeriet bättre. Sagt och gjort – med hjälp av en stege kom vi upp på taket och kunde krypa en bit så alla kom med upp mot stjärnorna. Där satt vi och jag tänkte – skulle jag halka ner och slå ihjäl mig kan jag inte tänka mig en mer spännande död. Jag såg för mig rubriker som ”Lätt berusad sexbarnsmor trillade ner från Stadshuset tak efter Nobelfest” eller något liknande.

Ja, alla de här situationerna från förr gör sig påminda medan prisutdelningen i Konserthuset rullar på och de sista blomsterarrangemangen piffas till i Blå Hallen. Vilket fantastiskt program, kläder, musik, tal, mat, tal igen och så som höjd punkten - Patti Smiths sång!

”Tabben vändes till succé” är den stora rubriken dagen därpå och jag skulle vilja säga – Bob Dylan kunde inte ha gjort det bättre!

Text: Inger Grimlund

Dela Inger Grimlund: Skål för en härlig fest